Jag tror att jag kan ha införskaffat mig en av marknadens skönaste amningstoppar! Den är helt utan sömmar och det är en befrielse att ta av sig amningsbh: n om kvällarna och sätta på sig den här toppen som jag sover i. Eftersom att man läcker ganska mycket (i alla fall jag) måste man ha något liknande om nätterna. Som det står på webshopen där jag hittade den är den extremt mjuk och skön!

Tror att jag ska köpa mig en amningsbh där ifrån också. Har hittat en som jag tycker ser skön ut och har ett bra pris. Jag tycker helt klart att det är värt att lägga en extra slant för att få något bekvämt och som håller istället för att köpa en massa skit från exempelvis H&M.

 

 

Igår fick det bli en bloggfri dag då vi hade besök hela dagen. Den första omgången kom redan klockan tolv och den sista lämnade lägenheten strax innan elva på kvällen. Fullt ös med andra ord. Ännu en trevlig dag var det hur som helst. Vi har fått en massa fina presenter under helgen. Garderoben som tidigare i princip ekade tom av flickkläder är nu fylld med klännigar, söta västar och blommiga byxor.

Idag är det min första dag som ensam mamma. Daniel är tillbaka på jobbet efter sina tio dagar hemma som självklart flög förbi. Jag har funderat mycket på hur det kommer bli med hund och barn ensam men jag är helt säker på att det kommer fungera hur bra som helst! Vi började dagen med en kissrunda och då tog jag Ameah i babybjörnen (vilken fantastisk uppfinning) och så fort vi har ätit färdigt våran frukost blir det långprommis med vagnen.

Efter promenad ska jag sätta mig ner och svara på erafina  kommentarer och tipsa om ett plagg som alla ammande mammor bör ha hemma så kika in senare idag!

Idag blir Ameah två veckor och det har firats med stort besök! Ameahs morbror, moster, gammelfarmor och morfar med sambo har varit här. Med sig hade dom en supersmarrig smörgåstårta som vi gottade i oss. Det har varit en av de trevligaste dagarna på länge, tack för det kära ni!

Resten av dagen blir lugn. För en gångs skull ska jag nog passa på att vila nu när Ameah sover. Morgondagen blir intensiv med många besök så jag hoppas på en lugn natt.

 



Ameah snusar gott hos gammelfarmor.

Nu satte jag mig ner för första gången idag. Jag och D (läs jag) var uppe tidigt för att åka och storhandla med ett stop i Liljeholmens centrum innan. Eftersom vi inte har någon tvättmaskin hemma och bara tre pyjamaser i storlek 50 kände jag att det var dags att införskaffa fler, det tvättas redan tillräckligt kan jag tycka. Det blev två från Kapphal för 119 riksdaler, bra pris! Dom är med dragkedja istället för knappar och det måste ju vara mycket smidigare att bara dra upp och ner en dragkedja istället för att behöva hålla på att fumla med en massa knappar om nätterna. Dom har dock inga fötter så vi får se vad jag tycker bäst om i slutändan.

Idag är det fjorton dagar sen jag låg i badet med värkar men det känns som en evighet sen. Det sägs ofta och jag säger det igen, jäklar vad tiden går läskigt fort! Sen Ameah kom har jag gått ner hälften av det jag gick upp och det känns bra. Magen har sjunkit tillbaka väldigt mycket men den är inte ens i närheten av vad den var innan och ska jag vara ärlig spelar det mig faktiskt ingen roll nu när jag har världens finaste tjej här. Hon var värt allt.

 

Sista magbilderna togs i v. 36+ 4, fredagen den 11/ 2, dagen innan Ameah föds.

 

Bilder tagna idag, 13 dagar efter förlossning.

Idag var vi uppe i ottan kändes det som. Det var i alla fall den första "tidiga" morgonen sen vi kom hem från BB. Redan klockan nio ringde klockan då vi skulle få hembesök från BVC klockan elva. Eftersom vi inte har några rutiner ännu ville jag vara uppe i tid in case of. Man ska ju hinna äta frukost, diska och ta hand om sig själv och sen är det Ameah som ska ha frukost, blöjbyte och påklädning. Pedant som man är också ville jag hinna dammsuga av och plocka lite också. Precis i tid hann vi! Två timmar tog det alltså med allt pyssel, utan stress då.

Lillan har gått upp hela 210 gram på sex dagar! 2860 gram är inte fy skam. Snart kanske hon kan ha storlek 50 utan att försvinna i kläderna. På bara 12 dagar har det hänt så mycket. Hon har förändrats så mycket till utseendet och hon är mer vaken och nyfiken. Underbara unge!

 

Min förlossning, i korta drag.

Onsdag 9/ 2: En del av slemproppen lossnar på morgonen men jag reflekterar inte speciellt över det utan åker förbi jobbet och sen hem till farmor på middag. När jag går från jobbet känner jag hugg i ryggen som jag tidigare inte känt av och senare på kvällen har jag också molande värk i magen och ännu en del av slemproppen lossnar innan jag går och lägger mig.

Torsdag 10/ 2: Mer av slemproppen lossnar och jag börjar undra om det kan vara något på gång men slår bort den tanken i ju med att det var tre veckor kvar till BF. Jag tar mig ut med Leeloo men måste efter en kvart vända om hem då jag känner av hugg och ilningar samt ett tryck neråt. Resten av dagen är tuff och jag säger till Daniel att han från och med nu måste hålla sig hemma fram tills att det är dags. På kvällen lossnar förmodligen den sista delen av slemproppen och jag blöder en aning.

Fredag 11/ 2: Jag vaknar 04.08 av en värk men somnar sen om. Vaknar igen 04.20, somnar om och vaknar sen igen 04.30 och kan efter det inte somna om. Värkarna kommer med tio- femton minuters mellanrum och när klockan är 06.20 bestämmer jag mig för att ringa till förlossningen och dom ber oss komma in då jag bara är i vecka 36+ 4.

Kl. 07.20 är vi på Sös och dom kopplar på en CTG som jag får ligga med i nästan en timme. Efter undersökning konstaterar man att jag är öppen 1 cm och vi får åka hem.

När vi kommer hem åker Daniel och lämnar Leeloo hos hans syster och jag får för mig att städa. Badkaret skuras och sängen bäddas rent. Jag dammsuger och plockar och har mig. Jag tänker att det är bäst att hålla igång så att det inte stannar av. Daniel köper med sig lunch hem som vi äter tillsammans och sen lägger vi oss för att vila. Jag lyckas slumra till mellan 14.00- 15.30 sen tycker att smärtan tilltar och jag har svårt att ligga still.

18.30 orkar jag inte längre ligga kvar i sängen utan lägger mig i ett varmt bad och kollar på Greys som D sätter igång på laptopen.

20.00 serverar Daniel mig köttfärssås och spagetti i badkaret (jag vågar inte kliva upp).

23.00 tar jag mig upp ur badkaret och ber Daniel ringa förlossningen och säga att jag inte står ut längre. Barnmorskan han pratar med ber mig ta två alvedon då det kan ta bort toppen på värkarna (jo man tackar) och säger att vi ska försöka stanna kvar hemma tills värkarna kommer med 3 minuters mellanrum, nu låg dom på en 5 minutersintervall. 

00.00 alvedonen hjälper inte och jag vill inget annat än att åka in. Nu kommer värkarna med 3 minuters mellanrum så Daniel ringer till förlossningen igen och meddelar att vi åker nu. Daniel går ner och kör fram bilen medan jag klär mig och tar mig ner till bilen mellan en värk.

00.30 skrivs vi in och CTG kopplas på för att se hur bebisens hjärta slår och dom mäter hur tätt värkarna kommer. Jag undersöks och är öppen 3 cm, efter en stor suck från min sida säger barnmorskan att det är jätte bra då den första biten är tuffast. 

01.10 kopplar dom på lustgasen. Jag tycker att den funkar på vissa värkar då jag börjar andas in den i tid medan den inte alls hjälper mig genom de värkar där jag börjar använda den försent. 

01.45 ber jag om EDA och redan 02.02 är den lagd. Jag kommer ihåg att jag vart livrädd när den inte började verka på en gång och trodde att jag skulle vara en av dom olyckliga människor som EDA´n inte tar på. Men efter en kvart kändes allt så himla mycket bättre och jag slumrar till.

02.49 vattnet går. 

04.15 blir jag undersökt och är öppen 10 cm. BM säger åt mig att inte fylla på EDA´n med mer smärtstillande för snart är det dags att föda barn.

05.45 sätter krystvärkarna igång och 06.07 är världens finaste flicka född!

26 timmar tog det från första värken till att Ameah var här. 26 timmar fyllda av smärta, förväntningar, spänning och rädsla. Vilken resa! Och jag kunde inte bett om bättre personal. Jag är så otroligt glad över den undersköterska och barnmorska jag fick, vilka fantastiska människor! Vilket jobb dom gör! Sen att jag hade turen att ha samma personal under hela förlossningen är jag extremt tacksam över. Jag skulle redan mer än gärna göra om det igen. Det finns inget större i livet än att få föda fram sitt barn. Det är obeskrivligt.

Klockan sju imorse vaknade Ameah och var hungrig så jag ammade och vi somnade sen om. Men innan vi hann somna om la jag en handduk på bröstet, i förebyggande syfte, innan jag placerade henne tätt intill mig. En kvart senare vaknar jag av att hon spyr. Hon spyr på sin pyjamas, på handduken och det rinner ner på lakanet. Jag lyfter försiktigt bort henne, torkar bort det värsta från hennes kind, tar av pyjamasen och lindar in henne i en filt, jag avslutar det hela med att torka bort det värsta från lakanet och så somnar vi om. Jag somnar om precis där spyan tidigare har legat och jag bryr mig inte. Inte ett skvatt. Jag är så trött efter nattens amningar och tycker att det är så mysigt att somna om tillsammans med henne så ingenting spelar någon roll och då slår det mig, vad fort man blir omvänd. Helt plötsligt är det det mest naturliga i världen att byta bajsblöjor och torka bebisspyor, det är som att man aldrig gjort något annat tidigare.

För oss är dagarna fortfarande i väldig orutin måste jag erkänna. När klockan var fyra åt jag och D vår lunch. Frukosten intog jag strax efter tolv tror jag och middag ikväll vet jag inte ens om jag kommer vilja ha nu när lunchen blev så sen? Kanske en kvällsmacka eller två?

Den sista tiden som gravid var jag uppe klockan åtta nästan varje morgon, kunde inte sova längre. Efter att ha promenerat med Leeloo åt jag frukost vid nio, absolut senast halv tio och sen var resten av dagarna var alltid i takt. Nu vaknar Ameah klockan åtta nästan varje morgon och då är det blöjbyte och amning som gäller och sen somnar hon oftast om efter kanske 45 minuter. Egentligen borde jag gå upp då och starta dagen men jag tycker att det är så mysigt att snusa på henne och tillslut somnar också jag om och vaknar inte förens vid elva igen. Jag kommer förmodligen fortsätta mysa såhär den här veckan ut, medan pappan fortfarande är hemma men sen vill jag ha lite mer rutin på vardagen. Jag mår bättre då.

P.g.a detta blir dagarna så korta så det är inte mycket som hinns med. Idag har vi te.x inte gjort mer än och promenerat. En promenad som tog oss en och en halvtimme så jag var helt färdig när vi kom hem igen. Jag är i riktig dålig kondition efter graviditeten! Så fort lite snö töar bort och det blir smidigare att ta sig fram med vagn ska jag ut och träna upp mitt flås igen.

 

Idag har vi varit ute på vår tredeje promenad och det var riktigt skönt. Igår vågade jag inte ta mig ut med Ameah då det var så kallt så idag när tempen visade sig ligga under tio minus var det bara att passa på. I över en timme var vi ute och jag tog Leeloo och vagn nästan hela vägen. Leeloo tycker fortfarande att vagnen är lite läskig men hon ska nog vänja sig i sinom tid. Det blir lite bök och stök för mig sen när jag är ensam och ska ut med hund och barn men förhoppningsvis får jag in en riktig snits på det där.

Ikväll ska jag jag och D äta vildsvinsbiffar (spännande) och kolla på Solsidan (såklart). I vanlig ordning kommer Sandra och Louise att vara här för söndagsmys. Sandra entrade redan halv fyra och systern bör snart vara här. Önskar er en mysig söndagskväll!


 

Mor och dotter har lördagsmys till QX- galan.

Idag fyller vår skatt en hel vecka. Jag förstår inte riktigt vart den här veckan tog vägen och samtidigt känns det som att hon har varit hos oss hela tiden. Jag kan inte alls komma ihåg hur det var innan hon var här hos oss.

Hon är så fantastisk på alla sätt och vis och det är svårt att förstå att det var hon som låg i min mage hela tiden. Det var hennes små, små fötter som buffade och hade sig där inne. Hennes lilla, lilla rumpa som tryckte mot revbenen och hennes underbart söta händer som fladdrade runt så ivrigt ibland. Att bandet mellan mor och dotter redan är så starkt är nästan skrämmande. Jisses! Nu gråter jag också. Det har blivit en hel del tårar dom senaste dagarna. Har hört att det kan vara hormonerna som ska på "plats" igen och så är det säkert. Ibland räcker det med att jag tittar på henne och så kommer tårarna. Av ren glädje givetvis.

Första veckan har varit underbar och extremt intensiv. Det är många som såklart vill komma och kika på det lilla underverket och samtidigt ska man försöka hinna landa. Igår var nog första dagen som jag började känna ett "hemma- lugn". Dagarna och nätterna börjar falla på sin plats och jag kan njuta av allt så mycket mer. Trots att jag är hur trött som helst om nätterna när det är dags för amning så är det en fröjd att få vakna och se på henne för en stund. Jag är så otroligt rädd att missa något.

Trots att hon kom tre veckor tidigt mår hon precis som hon bör. Enligt barnmorskan vi träffade på återbesöket på BB i onsdags ser hon väldigt välmående ut. När Ameah föddes vägde hon 2645 gram och när vi åkte hem två dagar senare hade hon gått ner till 2510. Efter hemfärd har vi fått åka och väga henne två gånger och igår fick vi veta att lillan passerat sin födelsevikt med 5 gram, härligt! Så nu väger vår guldklimp hela 2650 gram. Med andra ord så går amningen bra vilket är otroligt skönt och fasiken vad mysigt det är!

Nu blev det ett långt inlägg men det är mycket man ska försöka få med efter en vecka i blogg- dvala. Ska försöka skriva ett inlägg om förlossningen också de kommande dagarna. Den var smärtsam men alldeles underbar!

 

Bilder från BB.

Idag fick vi äntligen åka hem och det kändes så otroligt skönt att kliva innanför dörren. Nu ligger hela familjen, (Daniel, Ameah och Leeloo) på soffan och sover och jag njuter för fullt av att kika ut i vardagsrummet. Dom är så vackra! Min familj. Kärleken jag känner är obeskrivlig. Det är otroligt vad man kan känna för en så liten, liten människa. Jag gör allt för henne.

Tack snälla för alla era fina kommentarer, ni är underbara!

Tre veckor för tidigt valde vår tjej att titta fram. Hon föddes 06.07 imorse, 12/2, och vägde 2645 gram och mätte 47 cm.
Vi mår jättebra och myser för fullt här på BB.

Vi älskar dig Ameah!

Äntligen verkar det här med bloggandet fungera igen! Igår hade jag inte ens något internet, det ville inte fungera på hela dagen och när jag sen fick höra att man inte kom åt bloggen fick jag lite smått panik men nu verkar det mesta vara i sin ordning igen.. Phju!

Jag lever i alla fall och ska nu försöka ta mig ut i snöstormen med Leeloo och sen måste jag ta mig till Konsum vilket känns som ett stort projket då det mesta är tufft idag.

Well, jag återkommer..

Denna tisdagmorgon vaknade jag upp hemma i min säng. Jag har suttit vid mitt köksbord och ätit världens godaste frukost och bara njutit av att vara hemma igen! Borta bra men hemma bäst stämmer så jäkla bra! Sen att jag är hemma hos min man igen är underbart.

Jag kom hem ganska sent igår så det blev inte mycket mer än att packa upp väskan och ta en dusch. Jag var trött, i vanlig ordning, och gick och la mig två timmar efter hemkomst och vaknade redan klockan åtta imorse. Redan igår såg jag fram emot morgonpromenaden med Leeloo för att få gå på barmark men där blev jag blåst. Nu har det kommit snöblandat regn som har lagt sig som en fin, knappt synbar, hinna på marken så jag insåg att jag måste ta mig till Classe för att köpa broddar. Det är tydligen inte bara på landet dom kan göra nytta.

Idag kommer Louise och Sandra hit på lunch och lite Greys- tittande för att kompensera uteblivet söndagsmys. Där emellan ska jag tvätta och ikväll är jag bortbjuden på middag hos bästa Malin.

 

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.

Jag: Jag har, under hela graviditeten, älskat att vara gravid trots illamående, kräkningar, ryggbesvär och andra krämpor men nu mina vänner. Nu.. Nu vill jag bara att det ska vara dags! 

 

Idag är det så vackert väder att jag blir alldeles nipprig! Det känns som att våren skulle vara på väg och jag har för första gången på väldigt länge orkat ta en långpromenad. Hela en och en halvtimme orkade jag med nu på förmiddagen. Visst gick jag sakta och stannade upp några gånger men det gick i alla fall. Inte ens ryggen sa ifrån!

Vi har precis ätit frozen cheesecake (hur kan något vara så gott?) och druckit kaffe och nu ska jag ta en solstol (ja, ni läser rätt) och sätta mig ute på verandan. Sitter man mot en husvägg så värmer solen otroligt skönt.

 

 

 

Dom senaste dagarna har jag haft svårt att knyta mina händer och speciellt den vänstra handen. Idag när jag tog mig en ordentlig titt ser jag ju hur svullen den har blivit och även den högra handen. Jag hade hoppats på att slippa vätskefyllda händer och fötter men icke då.

 

Nu ska jag lägga mig på soffan och bulla upp med kuddar under benen så att fötterna hamnar i högläge och läsa Vi föräldrar Gravid speciel som jag köpte i tisdags. 10 sidor förlossnings extra ska jag gotta mig med och lite frukt. Har sovit ganska dåligt inatt så kanske skulle man slumra lite också?

 

När jag vaknade imorse var det mer eller mindre snöstorm. Nu har det lugnat ner sig lite men det är fortfarande plusgrader så vägarna är inte säkrare för det, vilket jag hade hoppats på. Vi tog oss ner till landsvägen i hopp om att kunna gå en promenad men jag höll på att ramla tre gånger trots broddar, haha!

Jag vet inte hur det är hemma nu men visst blir man låst när det är halt och man är höggravid. Det sista jag vill göra är att ramla. Det är säkert halt hemma i stan också men det sandas förmodligen mycket bättre än här ute.

Nu ska jag lägga mig på soffan och läsa. Det är ungefär sånt man får fördriva tiden med här ute och det är såå skönt! Ikväll blir det fredagsmys med räkor till middag och sen Let´s Dance och lite godis.

 

Igår- Matte och Leeloo myser!

Tidigare idag försökte jag och mamma att ta oss till bondgården för att köpa ägg men det bara gick inte! Det har blivit ännu varmare så nu är landsvägen glashal. Trots dobbar så är man sig som bambi på hal is, t.o.m Leeloo har det svårt. Istället har vi fått hålla oss i närheten av tomten där det fortfarande ligger snö, nere vid sjön funkade det också att vara.

Inatt vaknade jag flera gånger att hugg och ilningar och det har fortsatt på morgonkvisten. Nere vid sjön fick jag känna på några förvärkar och nu känns det som om jag har ett klot mellan benen, (sorry svenskan). Jag är kissnödig hela tiden och känner mig faktiskt ganska less på att vara gravid idag.





   

 

 

 

 

 

Nu sitter jag på landet och njuter av stillheten. Vi var framme vid huset redan kvart över tio och har sedan dess hunnit dricka kaffe och äta en smörgås. Leeloo som inte är speciellt förtjust i tidiga mornar ligger och sover och jag tror jag ska gör detsamma innan jag packar upp. Vila en timme gör nog bara gott!

 

Imorse väcktes jag av klockan och jag tror att det kan ha varit första gången sen jag slutade jobba. Självklart så snoozade jag och blev hur seg som helst. Hur som helst var jag uppe i ottan för att hinna i tid till BM.

Allting såg i vanlig ordning hur bra som helst ut! Jag är, enligt min BM, ett tvättäkta skolexemplar. Jag ligger precis på kurvan, blodtrycket har sen dag ett varit toppen och bebis är fixerad i "rätt" tid. Det känns så skönt att allt ser bra ut även om man inte går runt och oroar sig.