Vecka 37
5 Kommentarer
Den här graviditetsveckan var min sista med Ameah och är därför något speciell. Mitt fysiska mående är ganska så oförändrat sen förra veckan och det fortsätter att vara en kamp att ta sig ut längre sträckor. Att hämta Ameah som går på en förskola sex minuter bort med tunnelbana tar numera en och en halvtimme och den sista biten är verkligen tuff. Den här veckan har jag mer eller mindre känt att jag inte orkar längre och har på riktigt oroat mig över hur jag ska kunna hämta hem min skatt. Men trots kampen är hämtningen det bästa på hela dagen och jag försöker lägga fokus där. Så ja, rent fysiskt är jag helt klart redo att föda nu men mentalt är jag inte helt där.Jag vill att vissa saker ska vara på sin plats innan jag är där tror jag och förhoppningsvis blir det mesta klart efter helgen. Skorpan fortsätter att hålla sig mest aktiv om kvällarna och när hon rör sig numera ilar det något fruktansvärt så det är inte längre helt njutningsfullt alla gånger. Samtidigt är det såklart sjukt mysigt att känna henne och gissa kroppsdelar när det petar lite här och där. Snart är hon faktiskt här, det är galet! Så overkligt men så, så fint.
Nytt.
4 Kommentarer
Jo men visst har det hänt grejer. På bilden till vänster kan ni se hur vårt sovrum såg ut när vi flyttade in och hur det har sett ut under en längre tid då det fått agera soprum. Nu däremot är det äntligen ljust och fint och det enda som saknas är en sänglampa, en byrå där Skorpans kläder kan vikas ner och en hylla där en massa fina bilder på vår skatt ska upp. Och så i framtiden också bilder på Skorpan såklart.
Vecka 36
11 Kommentarer
I måndags var jag på MVC där jag deklarerade mina besvär för min barnmorska. Jag berättade att jag, i princip vid varje fysisk ansträning, får sammandragningar och oftast är dom så pass jobbiga och känns som molande mensvärk. Är det inte sammandragningar jag besväras av är det dessa hugg och ilningar som håller i sig och vissa dagar är det en kamp att bara ta sig till Konsum som ligger två minuter bort. Jag känner mig låst och tycker att allt är fruktansvärt jobbigt. Barnmorskan ville att jag skulle ordna någon som kan hjälpa mig med att lämna och hämta Ameah på förskolan och ordinerade strängt vila då oddsen för en tidig förlossning även denna gång är höga. Tyvärr går det inte att lösa på något sätt så jag får helt enkelt se till att vila när jag kan. Idag under vilan hade jag dock sammandragning efter sammandragning i över en kvart så även i viloläge är det ibland tufft.
Nätterna fortsätter att vara tuffa med många toalettbesök och lite sömn. Ameah har varit hemma i en vecka nu och jag passar såklart på att vila samtidigt som hon, jag somnar inte alltid men det är skönt att ligga ner ett tag. Nästa vecka är det dags för förskolan igen och då ska jag vila som aldrig förr. Det behövs nu när det faktiskt börjar närma sig.
Skorpan är otroligt aktiv om kvällarna och det är något jag verkligen ser till att njuta av och varje kväll är så mysig. Jag, Skorpan, bra TV och så lite Ben & Jerrys på det är en himla fin kvällstradition vi har här hemma. Att vi snart myser på ett helt annat sätt känns helt galet. Galet men så fantastiskt underbart.
Ameah och förskolan
8 Kommentarer
Som jag hade förväntat mig grät Ameah när det var dags för den första lämningen efter de tre första inskolningsdagarna. Jag stannade dock kvar för att se hur länge det skulle pågå och ja, det gick ju över ganska så fort. Efter första lämningen har vi haft ytterligare åtta stycken och varje dag gråter hon och mammahjärtat värker lika mycket varje gång. Jag försöker att lägga fokus på att hon faktiskt inte är ledsen i mer än en minut och pedagogerna säger att det går jätte bra under dagarna. Hon leker, pratar på, äter bra och somnar själv utan problem varje dag. Men ja, trots detta är det svårt att inte tycka att lämningarna är hemska och jag hoppas så att det snart blir bättre.
Något jag är glad över är att det i alla fall tog nästan två veckor innan det var Ameahs tur att bli sjuk och att sjukdomarna inte kom under inskolningen. Nu har Ameah varit hemma sen i torsdags förra veckan och det har varit en blanding av sjukdomar. Det började med feber sen kom förkylningen, en ögoninflammation och så toppade hon det igår kväll med en rosslig hosta som gjorde att hon fick sova i sittläge inatt. Imorse sov hon till sju, drack välling och somnade med flaskan i handen och vaknade inte förrens vid elva. Nu sover hon igen så förhoppningsvis vilar hon sig frisk och kan hon gå på torsdag. Jag vill trots allt inte att det ska gå allt för många dagar då hon inte är där.
Snart i hamn
2 Kommentarer
Denna söndag sitter jag, i lugn och ro, i min soffa och känner mig för första gången på länge inte stressad. Stress har nämligen varit en återkommande känsla jag har haft sen vi flyttade den första juli. Stress över kaos, oreda och framförallt stress över hur vi ska hinna få ordning innan Skorpans ankomst. Men nu sitter vi här och är så gott som klara, i alla fall med de största projekten vilket känns som en stor befrielse. I köket krävs en strykning till och det kommer bli klart idag och i hallen saknas fyra golvlister som ska på plats. Lite skräp ska slängas, saker ska ner till källaren, hyllor ska upp på väggarna och andra smådetaljer som gör ett hem till ett hem, den där personliga prägeln ska sättas. Vi hade dock aldrig varit där vi är idag utan våra helt fantastiska vänner Malin och Micke. Förra helgen kom dom inte bara med fyra extra händer utan med penslar, verktyg och ett otroligt glatt humör i högsta hugg och det spenderades över 20 timmar med att lägga golv, måla, spika och strukturera. Jag är så otroligt tacksam och lättad och jag vet inte alls hur jag någonsin ska kunna tacka dom.
Här ser ni Ameah leka på sitt nya rum.
Vecka 35
8 Kommentarer
Tröttheten har denna vecka tagit över mitt liv. Så fort jag har fått en tid över har jag lagt mig, slutit mina ögon och vilat och jösses vad jag har behövt det. Inte nog med att man är trött i slutet av en graviditet utan det är ju det här med alla toalettbesök, i alla fall för min del. Jag är uppe varannan timme, ibland en gång i timmen från att jag lagt till mig till att jag går upp så det här med sammanhängande sömn existerar inte längre.
I fredags lämnade jag in ett kontrollprov och än har inget samtal kommit så äntligen är jag tydligen kvitt min UVI. Tyvärr kvarstår dock mina besvär så jag utgår från att det är Skorpan som orsaker mig dom. Jag antar att hon redan ligger långt ner och så fort hon rör sig ilar och hugger det i bäckenet, ibland så pass att jag skriker rätt ut.
Så ja, rent fysiskt mår jag inte helt bra men psykiskt är jag fortfarande på topp även om trötthet och annat kan göra mig otroligt less. Härom natten drömde jag att Skorpan var här och drömmen var så tydlig, precis sådär tydlig och intensiv som drömmarna kan vara i början av en graviditet, och efter den drömmen har längtan och nyfikenheten nått nya höjder.
Babyshower
7 Kommentarer
För snart två veckor sen, söndagen den 2: a september för att vara exakt, var jag sjukt låg. Hemmet var ett rent kaos, Ameah hade sovit dåligt och spydde halva natten mot just söndagen. Tanken var att jag skulle på ett MeandI- party just denna söndag och efter en natt med minimalt med sömn kände jag min inte alls taggad på detta och avbokade. Daniel propsade dock på att jag skulle åka, han kunde ta hand om hem, tvätt och dotter själv, "jag behövde detta, hämta energi" hette det och jag undrade varför han så gärna ville att jag skulle åka. Hur som, jag kom iväg till slut men Daniel körde dit mig för att försäkra sig om att jag kom fram.
Väl på plats får jag världens överraskning och möts av några av mina finaste vänner. Det tog ett tag innan polletten trillade ner och när den väl gjorde det kom tårarna och efter att ha sagt att jag faktiskt är gravid och inte klarar av sånt här gömde jag mig i ett hörn och grät en hel del innan den bästa värdinnan kom och hämtade in mig.
En babyshower med människor som jag älskar och som får mig att att må bra. Människor som får mig att le, skratta och älska livet gjorde min dag och jag levde på den här dagen länge och blir fortfarande alldeles varm i kroppen när jag tänker på denna söndag. Tack finaste, finaste ni för denna fantastiska dag ♥
Kvinnan bakom kameran är fina Tina som tyvärr aldrig fastnade på bild. Annars är det Jasmin, syster Louise och vännerna Annie och Malin ni ser på bild.
Magen mättes efter att alla hade gissat på hur stor jag var, det pillades på en utbuktande navel, vi svarade på ett quiz och Skorpan fick en massa fina presenter och jag blev bortskämd med mat, godsaker och kaffe hela dagen.
Fantastika hälsingar skrevs till Skorpan och ramades sen in. Det blev även ett gäng gissningar på när Skorpan kan tänkas komma samt vikt och längd. Nu när det faktiskt börjar närma sig ska det bli spännande att se om någon har lyckats gissa rätt.
En mycket nöjd, lycklig och mätt blivande tvåbarnsmor.
Alla bilder är fotograferade av Tina.
Vecka 34
2 Kommentarer
Den här graviditeten har, hittills, gått så fort och när jag idag insåg att vi går in i vecka 34 fick jag en mindre chock. När jag väntade Ameah var det bara tre veckor kvar tills hon kom vid denna tidpunkt. Jag säger inte att också Skorpan kommer komma tidigt men hur som är det väldigt, väldigt nära nu. Och vi längtar, mycket, samtidigt som hon gärna får stanna kvar ett tag till i magen så att allt i lägenheten hinner bli klar och vi hinner landa lite i den. Babykläder från källaren ska plockas fram, det ska tvättas och massa annat ska göras innan jag är helt redo och ja, det är dags att förbereda sig nu.
Annars börjar jag faktiskt känna mig ganska less på att vara gravid. Jag har så mycket sammandragningar som gör att jag mer eller mindre känner mig handikappad. Jag kan inte vara ute i rörelse i mer än en timme innan jag måste gå på toaletten. När jag är på väg till förskolan för att lämna och hämta Ameah får jag stanna upp flera gånger då det stramar, värker och hugger. Idag är det tio dagar sen jag avslutade min senaste antibiotikakur så imorgon ska jag lämna in ännu ett urinprov för att göra en check- up.
Mysigt är det i alla fall om kvällarna när Skorpan är som mest aktiv och bökar runt. Det är inte längre några tydliga sparkar utan mer som knuffar och dagligen känner man tydligt hur en fot eller armbåge putar ut ♥
Vecka 33
1 Kommentarer
Förra veckan när det var dags att uppdatera hur veckan hade varit lyckades jag inte logga in och nu har jag helt glömt bort hur föregående vecka var. Vet att jag hade en hel del sammandragningar och sov väldigt dåligt men att jag för övrigt mådde bra. Bilder från torsdags har jag i alla fall och såhär såg jag ut då.
