I fredags vaknade Ameah med en förkylning och på eftermiddagen var febern ett faktum. Det har varit en hel del gnäll som det ju är när den lilla kroppen inte mår som den ska och med det mycket kramar och mys. Det enda positiva med sjukdom! Nätterna har varit oroliga och måltiderna näst intill obefintliga. Neliah klarade sig såklart inte och inte heller jag som igår blev riktigt risig och låg sängliggande fram till 16.30. Så himla skönt att ha pappan i familjen hemma när det råder sjukstuga deluxe.

Förutom mycket vila har vi tittat på Musses klubbhus ett x antal gånger, läst böcker i mängder och ätit go'fika på Ameahs rum men knappt den slank ner i hennes mage. Välling och vindruvor är enligt Ameah det bästa som finns när man är sjuk.

Idag är hon i alla fall feberfri men Neliah tycker jag har blivit en aning sämre och jag själv då. Ja, visst är det betydligt bättre än igår men oj så slut kroppen är. Ligger i skrivande stund tillsammans med liten under hennes sista vila för att finna kraft till sista racet här hemma. Middag, bad och läggning. Imorgon väntar förskolan igen och sen hoppas jag att vi snabbt är på fötter igen.

Förra veckan blev Ameah 20 månader och självklart fortsätter det att hända en himla massa i utvecklingen. När det kommer till lämningarna på förskolan gråter Ameah fortfarande varje gång men det är inte längre på samma sätt. Numera säger hon inte "komma mamma" och sträcker sig efter mig utan hon går, dock med tårar i ögonen, mot någon av pedagogerna och sen är det över ganska fort och dagarna går hur bra som helst. Vissa dagar äter hon bra, andra mindre bra. Hon somnar alltid väldigt fint och sover i dryga timmen. Hon leker med sina kompisar och har lärt sig namnen på alla. Förra veckan gjorde hon sina tre första utflykter och fick ha på sig en neongul väst och gå i led med sina komisar. Så fint och så stort.

Hon har pratat väldigt länge och när Ameah var 16 månader kunde hon över 30 ord. Hur många ord hon kan nu har jag ingen aning om men hon pratar i 3- ordsmeningar varje dag och har även fått till en och annan 4- ordsmening, som "Ameah hålla mamma handen". Häromdagen utbrast hon "ramla sönder" när en leksak gick i bitar och ja, vilket konstaterande och aldrig hade jag tidigare hört henne säga dom två orden i följd. Enligt Ameahs farmor var både pappan och fastern hennes tidiga i talet så jag antar att hon brås på dom.

I söndags hörde jag henne för första gången sjunga "lilla snigel, akta dig, akta dig" och igår sjöng hon på bä, bä vita lamm, minns dock inte vilka ord hon fick till. En annan sång hon sjungit på i några dagar som varken jag eller Daniel har kunnat lista ut vad det är visade sig vara "tyst genom träsket simmar krokodilen, ta mig, ta mig, smack du missa mig". När Ameah rabblar ramsan låter det ungefär såhär "öppna den, kloklokodilen, amen amen". Idag la hon även till ”missa mig” och gör rörelser till.

Älskade trollunge. Vad fort det går och vad underbart det är att få följa denna fantastiska resa.

Ikväll sitter jag vid köksbordet med ett hav av kläder framför mig som ska namnas inför föreskolestarten på tisdag. Imorgon ska Ameah för första gången dit för att träffa pedagogerna och så ska vi gå igenom rutiner och annat. Det känns faktiskt himla bra, både jag och Ameah är redo för det här nu. Hon kräver helt klart mer stimulans än att bara vara hemma med mamma och så hon hinner vänja sig vid förskolan långt innan lillasyster är här vilket känns bra. Sen att jag får vila upp mig innan förlossning och livet som tvåbarnsmor ser jag som ett stort plus. Det känns dock helt galet att vi redan är här. Att dryga arton månader har gått och att mammaledigheten med världens finaste Ameah är över. Nu väntar en ny tid och även om vi som sagt är redo så känns det, ja, helt galet. Vår stora, lilla, fantastiska tjej ♥

Så var nästan hela augusti månad gången och jag som hade hoppats på toppenväder har fått acceptera att den här sommaren inte riktigt var vår. Vi har inte hunnit med ens i närheten av så många strandbesök som jag hade önskat och kroppen skiker efter vackert väder trots att jag knappt klarar av värmen i år.

I torsdags förra veckan vaknade vi till en grå himmel men jag, Ameah och familjen F trotsade vädret och begav oss mot Farstastrandsbadet i alla fall. Dena dag var turen med oss och solen vann kampen mot molnen. Kanske var det årets sista stranddag? I sånt fall är jag himla glad över att jag hann med årets första dopp tillsammans med min fina dotter. Faktiskt vårt första gemensamma utomhusdopp någonsin och det var fint. Ameah skrek efter mer så fort vi kom upp över vattenytan och fnittrade högt varje gång vi hamnade under. Med oss var ju Sandra som förevigade detta på bild, tack för det.




Foto: Sandra

I söndags blev Ameah 18 månader och mycket har hänt sen den senaste månadsuppdateringen. Hon är lika fantastisk som då, men kan så mycket mer vår lilla, stora tjej.

Ameah gillar: Förutom sin mamma, pappa, Leeloo och andra nära och kära har hon fäst stor vikt vid sin napp och sin snutte de senaste veckorna. Napp och snutte är något som Ameah bara har när hon ska sova men trots detta kan hon be om "napp o snutte" när som på dagen och när hon har fått sin napp och snutte går hon och mumlar detta som ett mantra i, vad det känns som, evigheter. Fåglar, av Ameah kallat pippa, är något hon verkligen älskar. Hon tittar länge och gärna på dem och när frukosten intas på morgonen vill hon gärna "kasta pippia" brödet, alltså mata. Favorit i leksaksväg just nu måste vara hennes nya hus med tillhörande gubbar. Med dem kan hon sitta länge med. Det pratas, pussas och nattas. Att bläddra i Ingrid- böckerna är fortfarande något som ligger högt upp på hitlistan och när hon kan peka ut och säga vad det är hon ser skiner hon upp som en sol, stolt till tusen. Att bada både i balja, badhus och utomhus (plaskdamm) är något Ameah gärna roar sig med ofta.

Ameah gillar inte: För långa blöjbyten är fortfarande ganska tråkiga och att klä på sig kan också vara ganska så trist men ju mer hon klarar av på egen hand desto roligare blir det och tålamodet växer för var dag. Det värsta är nog att behöva torka sig efter kvällsbadet, då vill hon helst bara slänga på sig pyjamasen och få sin napp och snutte.

Ameah äter: Fem mål om dagen.

07.00- 07.30- Välling och sedan äter hon lite av mammas frukost.
11.00- Lunch, lagad mat och frukt till efterrätt
14.00- 14.30- Mellis som varier, det kan vara frukt, ägg, smörgås, yogurth m.m.
17-00- 17.30- Middag, lagad mat och frukt till efterrätt
19.30- Välling
Favorit i matväg kan variera. Ena dagen älskar hon blodpudding och andra dagen är det mindre gott. Just nu är potatismos en storfavorit och när det kommer till frukt ska det helst vara nektariner.

Ameah sover: Riktigt bra, som hon har gjort väldigt länge. Hon somnar själv i sängen efter att mamma eller pappa har lagt henne och sover fram till klockan sju oftast. Helt utan uppvak. Efter lunch, vid tolv ungefär, sover hon sin vila som brukar vara mellan en upp emot en och en halvtimme. Sover bäst hemma i sin säng.

Ameah kan: Åh, det känns som att hon helt plötsligt kan så mycket! Den största utvecklingen de senaste veckorna ligger helt klart i tal där hon numera använder sig av tvåordsmeningar dagligen. Ibland lyckas hon även få till treordsmeningar och stoltheten och glädjen som då glittrar till i hennes ögon är magisk. Hon säger till när hon har bajsat, när hon är hungrig, vill ha mer dricka etc. Pottan har stått framme ett bra tag nu och visst vet hon vad man gör på pottan och säger ofta att hon vill bajsa potta men att få till det är en annan femma. Hon bekantar sig med den och är positiv till den. Annars övas det dagligen på att klä av sig kläder och skor. Äta själv har hon gjort länge men det är inte förrens nu som hon har blivit mer pricksäker och sällan tappar.

Ameahs favoritleksaker: Det nya leksakshuset med tillhörande gubbar, lego och böcker.

Ameah är: Glad, försiktig och bestämd.