Som jag skrev tidigare så glömde jag ju min strömkabel på Koh Phangan vilket gjorde att jag inte kunde komma åt alla bilder där ifrån då jag redan hade överfört dom till datorn. Så.. Det jag försöker säg är att jag nu har tillgång till dom igen och här är några av dom :)



Jag i en longtail. På väg från Haad Rin till The Sanctuary.



Haad Rin, också känd som Full Moon beachen.







Restaurangen på The Sanctuary.



Fried rice med grönsaker blev den första måltiden där då de bara fanns vegetarisk kost. Mycket gott!

När vi kom till Haad Rin i lördags fick jag ett sms från Forsen (som jag skrev om tidigare, barndomskompis) som också var på Koh Phangan. Så på kvällen efter att Sanda har tatuerat sig slöt vi samman på en pub där vi satt och kollade på fotbollen. Arsenal spelade och det måste vi ju såklart se eftersom att min kära man är stort fan. Matchen slutade bra och vi gick ner till stranden och satte oss och där satt vi. Det här var en av de trevligaste och roligaste kvällarna på mycket, mycket länge. Det var en kväll som jag för alltid kommer att minnas som helt fantastisk! Nästan magisk..

Och sen att världen faktiskt är så jäkla liten är ju helt sjukt. Jag visste att Forsen var här med sin flickvän men jag fick en chock när dom gick av moppen. Hans flickvän, Louise, har jag gått i samma skola som i tre år och hennes lillasyster Madde som också var med gick i samma skola som både mig och Sandra. Jag har inte sett dom här människorna på åtta år. Thailand för människor samman igen och jag älskar det!



Vi på Haad Rin Beach.



Lill-killen var med under hela kvällen men han drack INTE buckets.



Forsen och D.



Madde och jag.











Det är viktigt att hålla koll på ölen..



Madde, Tommy, Louise och Forsen.



Sannie på G.



Daniel, Forsen och en galen thailändska som också fastnade på bild.



En kycklingsmörgås och sen hem till sängen. Klockan var nog sju på morgonen när den  här bilden togs.

Sandra har tjatat i snart fem månader om att hon ska gå och tatuera sig och igår gjorde hon det! ÄNTLIGEN! Se vad Koh Phangan kan göra med en människa. En riktigt riktigt snygg MAORI blev det som först målades upp på frihand och sedan ristades in med bamboo.

Okej mina kära vänner.. The Sanctuary, det var verkligen inte något för oss som jag skrev tidigare. Men samtidigt var huset vi bodde i helt underbart och mycket, mycket charmigt. Det var en genuin känsla av Thailand då det var byggt som det var men jag är tydligen inte tillräckligt bekant med djungeln och alla dess djur. Jag går ihop bättre med betong och bekvämligheter.

För att ta sig dit fick man ta en longtail båt från Haad Rin Beach och när man kom i land på den stranden kände man på en gång att det här är ett ställe där folk fastnar. Många som bodde där måste ha varit där under en längre period, lite som att dom är ett med Thailand och thailändarna. Nästan alla västerlänningar stog bakom disken och gjorde sina egna drinkar och ja.. Kände sig som hemma kan man säga. Det fanns såklart bara en restaurang men den var grym, dock enbart vegetariska rätter men det gick ju det med.

Trots att det var supermys att ligga i hängmattan och läsa och känna lugnet sprida sig i kroppen så var det skönt att lämna The Sanctuary. Allt är ju faktiskt inte till för alla.



The Sanctuary Beach- utsikt från restaurangen.



Sandra med en smoothie..





Min och Daniels underbara frukost- Cream Cheese Bagel.



Det här är huset som vi bodde i under första natten på Koh Phangan. Alltså huset där alla kryp också bodde.. Det låter lite dåligt men det är pga alla syrsor som låter i bakgrunden.