I januari fyller jag år. Jag fyller 25 närmare bestämt. Sandra blir också 25 i januari vilket innebär att vi tillsammans blir 50, inte illa. Sen har vi också lillskiten, kollegan och min nyfunna unga vän Inanna som fyller år, hon blir dock endast 19. Tillsammans blir vi då lite lätt räknat 69. Detta mina vänner ska firas! Med pompa och ståt! Imorgon bokar Inanna ett slutet rum för sällskap om 12- 18 personer på Koh Phangan för detta firande. Det blir inte som dom två senaste åren då jag har firat min födelsedag i Thailand men snudd på!

Det blir med kollegor, vänner och D. Det kommer bli en fantastisk kväll känner jag redan nu. Sen att den firas med folk jag älskar att omges av sätter bara pricken över i:et.



Koh Phangan mars- 09

På självaste julafton var jag hemma hos mamma på Söder. Vi kollade på Kalle och drack glögg, åt en massa mat och sen blev det julklappsöppning och jag åkte på att vara tomte. När klockan var halv nio bestämde jag mig för att åka hem med en trött Leeloo. Vi somnade tillsammans långt innan D kom hem från sitt julfirande.









På juldagen jobbade jag men redan vid halv fyra var vi hemma hos D´s syster. Leeloo var glad att få träffa Albin igen men jag är inte helt säker på att han tyckte att det var lika kul dock. Vi åt massa gott och bara mös. Jag var så trött så den sista timmen var som en dimma för mig. Efter att ha varit hemma i fem minuter somnade jag på soffan. Likaså igår. Jag och D skulle kolla på en film men i vanlig ordning så somnade jag. Imorgon ska man på´t igen så det blir till att sova nästa år, jag börjar det nya året med tre dagars ledighet. Det är inte fy skam!

Ett år har nu gått sen jag firade jul på Samui. Ett julfirande utan dess like! I den tropiska värmen bjöds det på sill, lax, jansson, köttbullar, prinskorvar, ja i princip allt vad ett julbord bör innehålla. Granen stog klädd utanför Tre Kronor och Kalle visades efter sittningen. Det bjöds också på snaps och glögg samt en hel del julsånger. Trots att den genuina julkänslan aldrig riktigt slog sig till ro var det en fantastisk jul som jag hade äran att dela med min finaste man D och min finaste vän Sannie.

Julklapparna är nu inhandlade och inslagna. Lägenheten är städad inför julen och glöggen dricks. Imorgon tänkte jag dyka upp på jobbet tidigt för att förbereda lite julmys för oss och sen blir det sillunch tillsammans med alla kollegor.

När jag slutat blir det till att åka hem för att hämta Leeloo och klapparna och sen vidare till mamma där julen ska firas. Har jag tur hinner jag se lite av Kalle i år, wiho!

Det var nästan femton minusgrader imorse när jag gick upp och jag gillade inte alls att behöva ta mig till jobbet. På bussen var det fem minusgrader så inget varmare blev jag där. I fyrtio minuter satt jag på mina händer och försökte hålla mig varm. Jag nästan längtade till att få komma av för att få röra lite på mig. När jag sen kommer hem efter en arbetsdag och ytterligare en iskall bussresa tar jag en varm, varm dusch och klär mig i dubbla byxor och dubbla strumpor. Det är nämligen nästintill köldgrader här hemma också. Tempen i vårt sovrum visar sexton grader! Sexton. Kan ni föreställa er hur kallt det är?

Nu har jag kokat upp vatten som jag hällt i fyra petflaskor och lagt i sängen. Den här dagen ska fan sluta ljummet.

Jag kan se hur dom sitter samlade runt dom gamla plastborden med tända oljelampor nere på stranden. Folk har tagit av sig skorna och borrat ner sina fötter i sanden som är vit som mjöl. Dom skrattar och dom ler och dom gungar lite lätt till reaggens toner. Dom dricker en kall Singha eller varför inte en Chang. Vissa dricker buckets gjorda på den billiga inhemska dock den ack så populära Sangsomen.

Vissa njuter av fireshowen som pågår under hela kvällen. En man går förbi och säljer ljuslampor som turister köper, tänder och släpper upp i luften. I flera minuter kan man se ljuset från lampan och dom ler över att få vara där på stranden. I Thailand. På Samui.

Vid ett tiden börjar folket bli rastlösa och börjar röra sig mot Green Mango. Vare sig det regnar eller inte dansar man under bar himmel timme efter timme.

Julbord med jobbet igår, trevligt. Idag är jag dock trött. Så trött att jag somnade på bussen på väg hem från jobbet och vaknade vid sluthållplatsen. Det var bara till att åka tillbaka, bittert. Nu ska jag vila.

Trevlig helg till er som är lediga!

Idag har jag varit hos veterinären med Leeloo. Hon har varit irriterad i halsen i några dagarn så det var dags att kolla upp vad det var. Hon skötte sig galant min lilla tjej. Veterinären tyckte att hon va så go så hon ville ha henne under bevakning hemma hos sig under några dagar. Jag ville hellre ha med mig henne hem igen.

Det var rött och irriterat långt bak på tungan och lite ner mot halsen så nu ska hon få antiinflammatoriskt i en vecka och så får vi hoppas att det blir bra sen.

Hemma från landet igen och vardagen lunkar på i vanlig takt. Idag har jag arbetat mina åtta timmar och sen myst med D. Leeloo har mest sovit efter helgens upptåg men lite snölek har vi hunnit med ändå.

Nu ska jag krypa ner i soffan med en kopp kaffe och kolla på Halv åtta hos mig som jag i vanlig ordning spelar in. Man vet aldrig när man kan se ett helt program utan att bli avbruten förutom när lillan sover så det är bäst så.

Sitter vid köksbordet och äter pepparkakor. Utanför fönstret faller fortfarande snön och inomhus brinner ljusen och julkänslorna börjar lite smått väckas till liv. Trots detta fullständiga mys drömmer jag mig bort till Thailand och öppnar Louises Thailandsmapp på datorn och hittar en härlig bild på oss från Phuket. En kväll att minnas.



Nu ska jag återgå till julmyset och ta ännu en pepparkaka. Det blir inget Thailand i vinter och jag har gjort mig sams med den tanken för länge sen men det är svårt att låta bli att drömma. Thailand finns kvar nästa år och det är tur det.

När jag vaknade upp imorse och insåg att det var snö ute blev jag som ett barn på julafton. Jag sprang upp till Louise och sa "Det är snö ute och Lasse bakar bröd, kom upp"! Det är inte mycket snö, det ska jag inte säga men det är tillräckligt för att tycka att det är supermysigt! Nu hoppas jag bara att det ligger kvar till jul och nyår.

Mamma och Leeloo vilar nu så jag ska passa på att lägga mig i soffan och läsa lite innan vi beger oss ut i skogen. Ingen svamp den här gången utan bara lek med snufflan, som jag har längtat. Jag önskar jag hade all tid i världen över till bara henne.

Nu har vi kommit ut till landet. Det är bäcksvart och rör vi oss utanför tomtens gränser är det pannlampa som gäller. Leeloo skuttar runt och njuter av att få springa löst.

Lugnet har lagt sig.

Idag när jag kom hem från jobbet blev jag mött i dörren av Leeloo och när jag kikade in i vardagsrummet låg där Sannie och slumrade som har varit hundvakt. Första gången för Sandra med Leeloo själv och det hade såklart gått galant. Hade med mig Malin hem också så det blev lite vardags- mys- lyx idag.

Vi åt middag tillsammans, drack ett glas vin och pratade om kärlek som fnittriga småtjejer. Rättare sagt, dom pratade om kärlek och fnittrade. Jag själv lyssnade och tänkte tillbaka på när jag och D träffades.. Jag hade fjärilar i magen i månader och hade extremt svårt att äta. Det är härligt att vara nykär, men det är också otroligt härligt att vara gammelkär!

Imorgon efter jobbet åker jag syster och Leeloo till landet där resten av familjen redan befinner sig. Det ska bli så skönt att komma ut till den friska luften och framförallt lugnet.



Finaste Sannie.



Sötaste Mulin.



Jag, liknande en smurf.



Pestolax, potatis och romsås.

Jag tänkte börja detta inlägg med en klagan. Vart sjutton är snön? Vart tog kylan och solen vägen? December som började så fantastiskt har gått över till det där tråkiga novembervädret igen. Det är så att man bli deprimerad. Är det inte meningen att det ska ligga ett vitt täcke på marken, över träden och takåsarna? Är det vinter ska det vara vinter. Vi har inte längre fyra årstider i Sverige utan vi förföljs av en oändligt lång, mörk och trist höst som sen går över till en kort vår. Har man tur kan det bli upp mot en 25 grader och det känns som sommar för en stund. Ah så trist det är!

Annars så är jag som sagt ledig idag och gör inte så mycket. Vaknade av att det smattrade utanför fönstret och jag låg och drog mig ett tag. Sen har jag sysselsatt mig med disk och plock. I vanlig ordning sitter jag bara och väntar på att Leeloo ska vakna så vi kan ta oss ut i detta underbara vinterväder. Vi ska ta oss en skogspromenad, leka med den där hysteriskt roliga tenisbollen och träna lite inkallning och kontakt. Ja så ser dagens planer ut än så länge. Ska väl ta tag i städbiten också och bädda rent. Det känns surt att behöva göra det på min lediga dag men när jag har jobbat orkar jag inte annat än att försöka hålla mig vaken till läggdags.

Ja, jag känner mig något bitter idag.

Det har inte blivit mycket till uppdatering i helgen och det har då berott på arbete och orkeslöshet. Idag är jag i ju för sig tröttare än någonsin men imorgon är jag äntligen ledig! Jag har räknat ner dagar, timmar, minuter och sekunder till den här lediga tisdagen som om allt hängde på det, jiiiises!

Leeloo somnade precis så jag och D ska kolla på Flickan som lekte med elden och bara ta det lugnt nu. Imorgon kommer Annie över på middag och på dan ska jag minsann få Leeloo och lyssna på mig. Jag vet inte om hon befinner sig i någon slags trotsålder för helt plötsligt lyssnar hon enbart när hon vill och är på humör för det, jag blir tokig! Aaaaah!

Min och Leeloos skogspromenad blev inte helt lyckad idag måste jag säga. Skogen i sig var helt okej men gåvägarna låg alldeles för nära så jag ville inte ha henne löst utan fick nöja mig med att ha henne i lina. Hur som helst så var det mysigt, det är det alltid med henne.









På eftermiddagen har Leeloo sovit och jag har tittat på några program i lugn och ro som jag hade spelat in. Till middag gjorde jag en korvpasta som blev ganska stark som jag tyvärr fick äta själv. D har jobbat idag men är äntligen på väg hem. Ska ta mig ett varmt bad nu och sen blir det den kvällsliga glöggen med saffrangifflar, grymt goda!

Torsdag idag och helgen börjar närma sig. Tyvärr känner jag ingen glädje över det då det är dags att jobba igen. Det här året har jag dock turen att inte jobba julhelgen och nyårshelgen. Julafton, juldagen och nyårsafton jobbar jag såklart, det slår aldrig fel. Det är tre år sen jag firade en svensk traditionell jul så jag ser verkligen fram emot den i år. Jag och D har aldrig haft så mysigt här hemma. Det doftar pepparkakor så fort man kommer innanför dörren och det lyser från julstjärnan och granen. En amaryllis fick jag med mig hem igår också och jag hoppas att den snart slår ut.

Nu ska jag packa väskan och sen bege mig till trekanten med Leeloo. Det blir en skogspromenad och sen ska jag hem och hänga upp familjens pepparkakshjärtan som jag gjorde i måndags. Dom blev inte alls speciellt fina då jag inte är så stadig på handen men charmigt är det.

Så här såg det ut imorse och jag kom till jobbet. Lappar, lappar, lappar och ännu fler lappar. Nu är dom i alla fall avklarade och nästan två timmar av den här arbetsdagen är över. Jag vill hem redan nu! Usch vilken trist dag...