Förra veckan var vi badade och när Ameah såg vattnet skrek hon till av lycka. Glädjen spratt i hela kroppen och både ben & armar sparkade och sprattlade som aldrig förr. Det var total lycka över att få vara i vatten, känna och titta på strilande vatten och ungås med en av hennes favoriter, Levis.

Igår gjorde vi en favorit i repris och då var även Tina och Minna med, lika glada i vatten dom. Vi har pratat om att göra det till en veckolig aktivitet då det är så poppis bland barnen och efter sover de så gott att mammorna hinner hämta andan, ta en fika och diskutera våra fantastiska små.

Nu, nästan två veckor senare, har jag efter en tid med färre blogginlägg och mindre datortid insett att jag faktiskt klarar av att lägga bloggen åt sidan och fokusera på annat utan att få dåligt samvete över att jag inte uppdaterar.

Jag började faktiskt blogga för min egen skull men någonstans på vägen tappade jag bort mig och mycket fokus hamnade på er, mina läsare. Jag är otroligt glad över att ni är så många som klickar er in för att följa vår vardag och jag uppskattar alla era fina kommentarer och dom vill jag tacka er för ♥

Så, vart vill jag då komma det här? Jo, jag har kommit fram till att jag inte behöver sätta lösenord för att med gott samvete ska kunna lägga bloggen åt sidan vilket då innebär att bloggen kommer fortsätta vara öppen för allmänheten, dock med färre inlägg, men öppen. Sen att det var himla krångligt att flytta tillbka bloggen till blogg.se och att jag är tokrädd att inlägg ska försvinna på vägen gör sitt också.

Anyways. Ni alla är välkomna att fortsätta läsa!

Här hemma har läggningarna blivit riktigt jobbiga. Det spelar ingen roll hur trött Ameah är för trots att ögonen gnuggas frenetiskt ska ska hon envist sätta sig eller ställa sig upp. Kan man så kan man, så klart. Tänk att denna nya upptäckt kan vara så fascinerande. Det är helt fantastiskt men ack så tröttsamt för mamman och pappan i familjen. Efter att ha lagt två läggningar bakom mig är jag ganska så trött på att bråka ännu en gång när kvällen kommer så jag lämnar glatt över till pappan. Ameah bråkar med Daniel också men det är något lugnande över honom. Är det det oprövade tålamodet kanske? Det räcker oftast med några go' natt- visor och sen sover hon sött och jag är så otroligt tacksam över att hon accepterar båda mamma och pappa vid läggning efter många turer som en riktig mammagris.

God morgon! Idag sitter jag i soffan och tar det lugnt för första gången denna vecka vid den här tiden. Vi har lämnat hemmet före Ameahs fm- nap två dagar i rad och det har faktiskt funkat bra. Och har vi inte varit iväg har jag sovit med Ameah men idag fick jag sovmorgon till strax efter sju då Daniel tog henne imorse.

Veckan som gått har varit riktigt bra. Vi har umgåtts med nära och kära och träffat bästa mammorna med deras fina barn. Vi har bl.a badat och hållt till på öppna. Igår samlades vi ett gäng ute hos Tina och invaderade öppna där som var gigantisk. Många rum med ljusa och fina lokaler, spännande, nya leksaker och trevlig personal. Det gillas. Där blir det garanterat fler besök.

För ungefär två veckor sen hittade jag vår tjej ståendes i vardagsrummet en kväll och sen dess är det the shit att stå. Varför sitta när man kan stå mot i princip allt? Vardagsrumsbord, tv- möbel, leksaker, stolar, säng, byrå och t.o.m väggar. Just väggarna är jag inget superfan av att hon ställer sig mot då jag anser att hennes balans inte är helt på sin plats ännu.

Men, det är det här med balansen jag vill prata om. Självklart är den inte att lita på ännu men jag måste säga att Ameah är en stadig liten tjej. För en vecka sen släppte hon taget och utan att luta sig mot en möbel eller annat stog hon helt själv i flera sekunder. Efter det har hon gjort det varje dag och hon blir bara stadigare och stadigare. Igår lyckades hon ställa sig från sittande till stående för egen maskin och stog sen i kanske en halv minut och lekte med en kloss. Om det inte är stort så säg!

Tills jag har lyckats lösa det här med bloggflytt är bloggen öppen som ni ser. Jag ska försöka lösa det under dagen eller så får det bli ikväll när D är hemma och tar Ameah eller tvärtom. Det är trots allt han som ordnade så att jag fick egen domän när vi bodde i Thailand och har förmodligen mer koll än vad jag har.

Jag börjar fundera lite smått om man ska flytta bloggen helt, till en ny adress, en med ett mer passande namn men jisses vad svårt det är. Vad skulle det vara? Jag tar gärna emot tips på det.

Nu- långpromenad. Sen- tandifo på BVC.

Jag har en extren blogg (.se blogg) vilket gör att jag inte kan lösenordsskydda den. Nu undrar jag hur jag flyttar tillbaka bloggen till blogg.se.

Är det någon som vet hur jag gör, hojta gärna till och ja, jag har redan googlat :)

Oj vilken skön helg det har varit!

Visst har jag tänkt mycket på bloggen men jag har inte känt mig något stressad över den och nu känner jag mer än tidigare att det här med lösenord är helt rätt beslut.

Efter dagens planer sätter jag lösenord och mailar er fina som vill fortsätta följa oss trots ett lugnare tempo och "knepigare" att ta sig in.

Kram till er och ha en bra måndag!

Sen i söndags har jag och Ameah varit hemma och inte gjort mer än att promenera med Leeloo och lekt lite på innergården. Jag håller på att bli tokig och Ameah är urless på sina leksaker och vardagsrummet vi mestadels hållt till i. Igår gick vi loss på några av produkterna från badrumsskåpet och det var väl okej ett tag men nu är det dags att bege sig ut mot större äventyr.

Hon är fortfarande lite snorig men så mycket bättre och smittar inte längre så idag ska vi våga oss på en date med Sandra och Levis. Eller rättare sagt, dom vågar sig på en date med oss. Sandra fick jag ju träffa igår men det ska bli underbart att också få återse den lilla, grymma killen som numera säger "där". Stort!

Sen kommer en helg med familjen som jag vill njuta av till fullo. Bloggen får ligga på vil och vet ni vad? Det ska bli så jäkla skönt! Så som jag bloggar nu är inte sunt för mig så en stor förändring är på sin plats.

När Ameah hade somnat om imorse la jag mig på soffan och kollade på Grey´s och skedade med Leeloo istället för att skynda till datorn, stressa iväg ett inlägg och svara på era kommentarer och denna morgon kan ha varit en av dom skönaste och mest avslappnande på länge. (Dessutom fick jag sovmorgon till 07.15 då pappan i familjen tog Ameah innan han var tvungen att rusa till jobbet). Jag har långt ifrån en stor blogg men bloggen tar ändå över allt för mycket och så vill jag inte att min vardag ska se ut. 

Jag ska börja med att lösenordsskydda bloggen och sen får vi se hur det funkar för mig. Är ni några där ute som vill fortsätta följa mig och min familj kan ni skriva en kommentar till det här inlägget med mailadress.

Ha en underbar helg fina ni.

Ikväll är jag ute och äter med denna vackra människa. Efter mat blir det godis, popcorn och biomys.
Jag har det bra, jag vet.

Puss och go' natt.

Okej. Nu har det gått några månader sen Ameah tappade sin fina kaluffs hon föddes med så det är väl dags att skriva om det här. Ameah föddes då som en flicka med extremt mycket hår och det var nästintill svart. Jag tror att det var vid fyra månaders ålder som håret började ljusna och skavas av. Det hår som dock inte drabbades var då den berömda luggen (för er som inte noterat den kan kolla här).

Denna lugg mina vänner får vi (Ameah) kommentarer om varje dag. Alltid är det någon som säger något och det har gått så långt att även mamman och pappan hennes ibland kallar henne för just "luggen".

Nu är det så att luggen har varit i vägen ganska länge. Den hänger ner för ögonen, den tovar till sig i topparna och går inte att sätta upp i ett spänne då det inte finns mycket annat hår att fästa i. Många har sagt att vi borde klippa bort den men dom flesta har tyckt att luggen ska få vara kvar, "det är ju Ameah" har det resonerats.

Det jag vill komma till är att jag idag har klippt av den. Ja.. Usch. Det var med både sorg och vemod jag plockade fram saxen och började kapa men oj vad skönt det måste vara för Ameah. Och skönt för mamman som slipper gå och lägga den åt sidan titt som tätt. Och nu har vi ju faktiskt en himla fin tofs att knyta ihop och sätta in i "Min första bok". Alltid något.

Min barnfria kväll spenderade jag med bästa Annie på Koh Phangan. Vi åt och drack gott och fastnade där i nästan tre timmar. Bar- restaurang- bar, så såg ungefär förflyttningen ut under kvällen. Vi avslutade vår dejt på thailändska mattor med en varsin, vad jag skulle kalla det, tropisk drink.

Om jag längtar tillbaka? En aning.

Ikväll är jag ute och dinerar med en av dom finaste jag vet. Förhoppningsvis har vi fått in maten vid det här laget och har vi inte det sippar vi förmodligen på en varsin god drink. Är det piglördag så är det. Och är man barnfri så är man.

Bjuder på lite fler bilder från gårdagens promenad för er som sitter hemma i soffan och myser.
Hörs mer imorgon!

Innan Ameah somnade igår hann vi med en lekstund i Fruktparken som ligger bakom Liljeholmens centrum nere vid Trekanten. Det var första lekplatsbesöket sen Ameah blivit mer rörlig. Hon kröp runt (ja, hon kryper mest nu. Det går sakta men har hon inte bråttom föredrar hon att krypa. Ska det gå fort dock, då ålar hon), lyckades ställa sig upp mot det gröna fina päronet och smilade upp sig mot andra parkbesökare.

Jordgubbarna som man ska stå och snurra runt i är ännu för avancerade för lillan och den gigantiska vattenmelonen likaså. Rutschkanan som liknar en banan provade vi på och det var kul men det allra roligaste var såklart att gunga. Alltid ett säkert kort en trist dag.

Äntligen fick jag till det! Som jag har kämpat för att föreviga Ameahs framtänder. Hon ser lite halvt galen ut på andra bilden men ack så söt. Framtänderna är så stora jämfört med de nedre tänderna. Hon är så stor. Eller hon börjar att bli så stor. Älskade, älskade barn.

När man har en dotter som väljer att sova en eftermiddagslur på nästan två timmar istället för en halvtimme får mamman en massa tid för annat. Tyvärr var vi inte hemma i värmen när denna lur togs så jag var glad att jag hade dubblat upp med tjocka strumpbyxor under jeansen. 

Hur som, jag hann fota halva Trekanten och promenera Hägersten runt innan damen valde att vakna. Vid två tillfällen slog jag mig ner och spelade WF och läste bloggar i hopp om att hon skulle vakna och vi kunde umgås och njuta av den fina dagen tillsammans. Men jag förstår, är man sjuk så är man sjuk och självklart ska hon få sin sömn. 

I vanliga fall har vi en liten som brukar däcka strax efter vällingen som hon får halv sju men idag röjde hon till åtta, pigg och glad. Och eftersom det är fotboll på tv ikväll ska jag se till att snart ligga nedbäddad jag med, god natt.

Efter att ha att lånat skötrum och våg på BVC idag vet vi nu att Ameah väger 7300 gram. Detta innebär att hon har gått upp drygt ettt halvt kilo på en månad och det mina vänner, hör inte till vanligheterna. Se vad lite yogurth, smörgås och ost kan göra. Hur mycket hon har vuxit på längden får vi veta på 10- månaderskontrollen.

Tisdag och tanken var att vi skulle ta oss till Tinas hemtrakter för en dag på ÖF men eftersom näsan fortfarande rinner håller vi oss på hemmaplan. Fast en snabb sväng till BVC ska vi ta så att vi kan fastställa en 9- månadersvikt. Kan lillan väga sju kilo än? Spännande, spännande!

Återkommer självklart med resultat senare.

Efter denna dag kan jag konstatera att klossar kanske inte var ett av de bästa köpen vi har gjort. Ameah håller dock inte med för inte finns det väl något festligare än klossar? Man kan slå med dom i bord, golv, mammas huvud eller riva ner det mamman bygger upp. Helkul!

Ett annat konstaterande jag har gjort idag är hur underbart det är att återse en gammal vän. I mitt fall, två gamla goda vänner. Och att det är himla trevligt att ha moster Niki på fika.

En himla fin dag trots sjukdom och brist på tålamod med andra ord. Tack bästa ni som satte extra guldkant på denna måndag.

Trots förkylning och halvdanna nätter är hon i alla fall glad lillhjärtat! Än så länge är det ganska bekymmerslöst och himla enkelt att vara Ameah. Det här med att uttrycka sitt missnöje kan hon och vi är snabba på att ändra vad nu felet än må vara och vips så blev det roligt igen. Ja, oftast i alla fall.

Den här helgen har väl varit sådär. Eller, jag har haft det ganska bra trots arbetande man och förkyld dotter men det är Ameah jag tänker på. Och D såklart, det är aldrig roligt att jobba helg, eller överhuvudtaget. Och lillan då, snoret började rinna någon gång under gårdagen det har inte blivit bättre under denna dag, tvärtom. Natten var inte rolig för varken Ameah eller mig. Från tre vaknade hon var tjugonde minut och låg och pratade och snorade och när klockan var 05.21 ville hon inte sova längre och då tog pappan över.

Hon äter dåligt och vill helst inte ha något annat än välling och gröt. Jag lyckades dock få i henne yogurth med färsk frukt i vid lunch och till middagen fick hon i sig lite lax, thank god. Jag vet att hon klarar sig och inte skulle svälta sig men det är frusterande. Trött, hängig och kort tålamod beskriver Ameah ganska bra just nu. Hon somnade under grötmellisen idag och det har då aldrig hänt förr.

Nu hoppas jag på en bättre natt och att vi har en piggare dotter imorgonbitti.

Dom senaste veckorna har det hänt så otroligt mycket och det är så fantastiskt att få följa denna resa. Den här önskan om en pausknapp är inte lika stark längre utan jag ser verkligen till att njuta av varje litet framsteg hon gör. Idag lyckades hon sätta sig från liggande för första gången och nu kan hon också ställa sig mot möbler från liggande. Hon ålar för fullt och tränar på sin krypteknik, ler ofta och mycket och har lätt till skratt.

9 månader blir lillsnuttan idag. Vår älskade dotter ♥

Jag gör det sällan men när jag väl gör det känner jag mig nästan som ny efter och idag gjorde jag det. Jag sov fm- vilan tillsammans med Ameah. Efter att inte ha hamnat i säng förens närmre halv ett kvällen innan och sen gå upp vid sex dagen därpå är inte en skön mix. Men nu, nu är vi snart redo för dagen!

Tyvärr har jag en vän som ligger hemma med ryggskott så vi ska hjälpa henne med handling. Efter storstädningen hon hjälpte mig med är det det minsta jag kan göra. Vi ger och vi tar, givetvis.

Sandra och jag- Thailand 2009.

Gårdagens öppnabesök var grymt trevligt och hela dagen var bara så bra. Tina och Minna bestämde sig dock för barnvagnsshopping istället men nästa gång får vi förhoppningsvis se deras nunor också.

Vi rullade in med fem barnvagnar och tog över (nästan) hela lokalen och personalen ska ha cred som var otroligt snabba med att sätta på kaffe, servera kaffe och underhålla barnen. Ja, det sistnämda sköter mammorna ganska bra själva men personalen involverar sig och det är trevligt.

Nu är det en vecka sen Ameah ålade sig fram för första gången och hur har nu detta utvecklats? Hon kryper inte men hon tar sig ofta upp på knä och lyckas hasa fram benen och förflytta armar och händer något men sen lägger hon sig på mage igen. "Enkelt och skönt, det där kan jag ju nu", typ. Stilen på ålningen då? Jo, armarna hålls högt över huvudet men är inte mycket till användning då hennes fötter får agera fullt ut. När hon får upp en riktig fart ser det nästan ut som att hon ska stupa på näsan när som eftersom att hon sparkar ifrån så hårt med fötterna. Fina unge!

Igår betade hon av alla rum på egen hand och var såklart så stolt, så stolt. Med all rätt. Mamman och pappan är också ganska så stolta kan tilläggas.

Torsdag och strålande höstväder, äntligen lite solljus i novembermörkret. 

Dagen ska vi spendera med Tina, Sandra, Jasmin och Johanna och det bär av till Sätras öppna ännu en gång. Det hålls inga sångstunder men det är en stor och bra lokal och det är ytterst sällan andra barn där mitt på dagen. En öppna där ditt barn förhoppningsvis inte kommer hem med en förkylning och det är skönt.

Snart dyker Jasmin upp och då blir det fukost innan det beger sig.

Det blev inte mycket till sovmorgon här hemma inte. 05.50 slog Ameah upp sina blå och allt före sex känns so, so. Men jag vet, jag ska vara glad ändå med tanke på att hon faktiskt sover om nätterna, utan mat och vakna timmar (oftast). Om jag bara kunde bli bättre på att lägga mig om kvällarna. Åh vad svårt det är! Viljan till egentid tar över vett och trötthet tyvärr.

Idag har jag och syster Niki varit inne på Söder. Vi har varit och hälsat på farmor, fikat, kikat i butiker och haft en riktigt bra dag helt enkelt. Pappan kom hem tidigt från jobbet och tog över lillan som visade sin glädje genom att ta sina första skutt i soffan. Efter att ha sovit helknasigt idag somnade Ameah två timmar senare än vanligt, vid halv nio, så nu hoppas mamman verkligen på en onsdag med sovmorgon. Håll era tummar, snälla!

Lillhjärtat för några veckor sedan. Här syntes bara två tänder när hon log och nu, nu när hon ler har hon även två framtänder som vill göra sig till synes. Sött? Om! 

Efter att ha messat fram och tillbaka med Sandra här på morgonen bestämde vi oss för att spendera dagen tillsammans. Det blir lunch, promenad, gungning alternativt lövlek. En lugn och skön dag, precis i min smak.

Hörs mer ikväll!

Efter en välbehövlig sovmorgon njuter jag nu av lugnet före stormen. Pappan och dottern gick och la sig tillsammans så man får passa på.

Igårkväll var vi som sagt på middag hos Malin & Micke och det bjöds på japanskt och en halloweeninspererad efterrätt som var gjord på pumpa. Himla gott och himla trevligt! Vi stannade kvar och såg på Så mycket bättre under intag av ett fint shiraz och söt baileys. En mysig lördagkväll.

En familjelördag är vad vi har framför oss och nu när jag har nu fått veta vad som komma skall ser jag fram emot dagens start even more.

Så, fullt upp idag. Efter dagens aktivitet är vi nämligen bortbjudna på middag hos Malin och Micke. Och efter en vecka med en ganska intensiv dam och tidiga mornar måste jag säga att det ska det bli riktigt härligt med en ledig pappa. Sen att få bli serverad middag, det ni. Det är lyx!

Vi lägger ännu en bra natt bakom oss och både mor och dotter är glada över att dagen inte startade förens 06.30. Nu hoppas vi såklart att detta betyder att hon snart är tillbaka i sina gamla vanor.

Idag ska vi slå ihjäl några timmar på öppna i Högdalen innan det blir fredagsmys med Sandra och Louise. D ska bort även denna fredag men det känns okej eftersom jag får fin fint besök. Och imorgon har jag en heldag tillsammans med min fina familj framför mig, och vad jag har hört- med ganska mysiga planer.

Fika och lek hemma hos Sandra & Levis. Promenad, sovstund och och häng i Rådsparken är vad dagen har bestått av. Såna trevligheter gillas och som Sandra skrev, fler sånna dagar tack. Himla kul att se Tina & Minna krya igen.

She did it. Äntligen lyckades hjärtat ta sig fram för egen maskin. Igår morse rullade leksakerna ifrån henne och hon var snabb att åla efter. Igen på eftermiddagen under en hel del frustration och sen igen på kvällen. Det var såklart viktigt att visa upp sina nya färdigheter för pappan och då var det en cheeseball som agerade lockbete. Hon försöker krypa och ställer sig ofta med rumpan rätt upp i vädret men att åla sig fram är ju så mycket enklare. Det ska bli spännande att se hur det här utvecklar sig.

To be continued.

Ameah vaknade sex idag! Woho. 19.00- 06.00 med bara en nappinstoppning vid två, skönt! Tänk att bara en halvtimme kan göra så mycket. Självklart är sju att föredra, som på den gamla goda tiden, men jag får nog acceptera att det är sex som gäller ett tag framöver.

Idag blir det mamma- barn- häng i Huddinge men mer om det ikväll. Nu ska jag avsluta min frukost, packa skötväskan och se till att jag är redo för hundpromenad när Ameah vaknar. Hej hopp.

Efter några lugna dagar på hemmaplan ska vi idag ta oss till Farsta för att fika med Malin. Det ska bli skönt att komma ut lite även om inte vädret är med oss. Än så länge har november bjudit på två riktigt gråa och trista dagar, tyvärr så som just november brukar se ut. Nu ser jag fram emot snö och vackra vinterdagar.

Sen Ameah föddes har tiden för storstäd varken funnits eller prioriterats. Jag dammar av fria ytor, dammsuger och torkar golven några gånger i månaden, mer än så blir det inte tyvärr. Hur som, igår då. Jo då hade jag Sandra här och hon va, hon gick loss med dammtrasor, dammsugare och skurmopp. Hon städade, tvättade, bäddade rent och avlastade mig med Ameah medan jag var ute med Leeloo. Sen diskade hon, plockade och dammade lite till. Behöver jag säga att vi har det extremt rent nu?

Louise, fina moster, tog sig också hit efter sin föreläsning och medan jag gav Leeloo en välbehövlig dusch hade hon lässtund med Ameah. Guld! Vilken jätte bra dag! Vad skönt det är när man får så mycket gjort. Och vad skulle jag göra utan dom? Så otroligt uppskattad, jag finner inga ord. Tack fina ni ♥

Det är inte bara den kroppsliga styrkan som har utvecklats hos lillan utan också den otroligt starka viljan. Från att vara ganska så nöjd och tillfreds med det mesta ska det gärna hända något hela tiden och då på hennes vis. Får hon inte leka med mammas eller pappas telefon, dator eller tv blir hon  tokförbannad och tårarna sprutar hejvilt. Detta gäller såklart allt hon inte får leka med, godisskålen te.x- åh så festlig den är!  Och mycket klättrande i famnen blir det för nära vill man vara. Ofta och mycket.

Det är inte många av er som har skrivit mycket om övergången till vintertid, har era barn inte påverkatas? Ameah har vaknat 5.30 sen i söndags och jag skulle inte påstå att jag är ett fan av denna nya trend. Det blir väl till att pussla ihop hennes nya lekmatta och sätta igång en lekstund. Giv mig styrka!