Lek i Apsuddsparken. Mys med moster och tokkärringen Sandra. Storhandling. Lunch hos Malin och middag hos faster & kusiner är några av de många fina saker vi hittills har haft för oss denna vecka och än är den inte över. Imorgon får vi finbesök och om vädret blir så bra som det utlovas kommer helgen bli minst lika bra. 

Vi är ganska så nyligen hemkomna efter en fin lekdag som har spenderats med Tina och Minna. Vi har varit i Högdalen och plaskat, dykt och för första gången gått själv i vatten. Det var till en början ganska läskigt men efter ett tag släppte det. Efter bad slocknade damerna ganska så omgående och vi mammor hann avnjuta en lunch i lugn och ro.

Efter uppvak blev det shopping och spring, med betoning på spring, i Farsta Centrum innan vi begav oss hemåt.

Jag och Tina fyndade en klänning på Lindex. Vi tänkte att tjejerna skulle matcha i sommar och vad är då häftigare än en leopardmönstrad klänning? Inte mycket.

Lördag idag. En frisk och en ledig sådan som vi har tagit till vara på. Vi hade en lugn och skön förmiddag där vi åt lunch från gårdagens räkmiddag (läs frossa) där vi fick sällskap av Ameahs farmor som sen följde med på dagens utflykt. När Ameah väl hade vaknat från sin vila packade vi in oss i bilen och åkte ut mot Djurgården för att besöka Aquaria.

En mysig eftermiddagssyssla där en nöjd Ameah tittade nyfiket på fiskarna och gladde sig till gofikat som vi intog innan hemfärd. Vi vuxna var dock inte lika imponerade. Jag kommer ihåg det som mycket större men så länge barnet är nöjt spelar inget annat egentligen någon roll.

Jag må låta som en kråka så fort jag tar ton och jag må hosta som om jag vore en storrökare men oj vad mycket bättre jag mår. Jag har energi! Vilken grej. Vilken gåva. För ja,  det är precis så det känns efter denna långa sjukdomsperiod. Ameahs energi är tillbaka på normalnivå, pappan mår mycket bättre och är iväg och jobbar och allt känns bara så bra.

Nu hoppas jag på månader med förkylningsuppehåll så att vi kan hitta på roliga saker igen. Igår sa jag till D att nästa vecka ska vi äntligen på öppna igen men jag fick ett strängt nej till svar. "Ni går inte dit och hämtar hem fler sjukdomar" och visst det är det sant. Mycket skit kommer därifrån men ack så underbart det är att se sitt barn leka bland andra barn och glädjas till sångstunderna. Men okej, vi håller oss därifrån ett tag och hittar på annat som trevliga playdates, promender och besök i både badhus och djurparker. Må vädret vända, vi är redo för vår nu!

Vår finaste, älskade Ameah är fortfarande sjuk trots att en vecka nu har gått. Tempen visar på dryga 38 grader, näsan rinner och halsen irriterar. Aptiten är som bortblåst och det enda som slinker ner är välling och frukt. Det ska tydligen inte vara någon fara men det kan sitta i mellan 7- 10 dagar så är hon inte bättre till på torsdag blir det till att uppsöka läkare.

Hur vi får dagarna att gå med en liten som stundtals är himla ledsen vet jag inte riktigt men går, det gör dom. Idag har hon tultat omkring i bara blöja och myst en hel del. En timme fick jag ha henne i famnen imorse och det hör inte till vanligheterna. Och nappen som så sällan sitter i Ameahs mun dagtid vill hon gärna ha när hon nussar. Och snuttefilten, den är mysig den.

Så. Nu tänkte jag få nedskrivet hur jag har mått denna graviditet so far. Och ja, det har inte varit helt bra inte. Vi plussade sista februari och då var jag redan i v. 8 och fram tills dess mådde jag bra. Visst hade jag varit tröttare än vanligt och haft många finnar men annars var allt fint.

Veckan därpå, när jag gick in i v. 9, kom dock symtomen krypandes. Precis som när jag väntade Ameah. Illamåendet kom som ett slag i ansiktet och från att jag gick upp för dagen tills kvällen var kommen satt det i. Hungern har varit extrem och det enda som har underlättat illamåendet och som vid förra graviditeten har läkerol varit en räddare.

Tröttheten var dom första veckorna obeskrivlig och vissa dagar kände jag mig sjuk p.g.a tröttheten. Jag var matt, orkeslös och likblek. Många dagar klev jag upp med en enda tacke, "hur ska jag klara av denna dag"? Min finaste D har varit en pärla dom här veckorna och många dagar har jag fått sovmorgon där han har tagit både hund och barn.

Nu har det värsta illamåendet lagt sig och tröttheten har minskat. Äntligen är det mysigt att vara gravid igen och jag njuter mer och mer för varje dag som går i takt med att illamåendet lägger sig. Förutom uteblivna kräkningar och myrkryp i benen om kvällarna är denna graviditet väldigt lik den förra. Än så länge.

Det var inte länge vi fick vara friska. Natten mot söndagen kom febern och sen dess har den stigit. Imorse packade vi ihop kläder, kyl och frysvaror och lämnade huset för hemmets trygga vrå. Ameah somnade så bra i sin säng efter lunch och jösses vad skönt det är att vara hemma igen. Speciellt när man har en sjukling att ta hand om. Nu blir det till att vila, igen.

I julas började jag och Daniel diskutera syskon till Ameah men efter ett minus på stickan i januari la vi det på hyllan då jag ev. skulle starta nytt jobb. När jag sen i februari tackade ja till tjänsten hade jag ingen aning om att jag redan var gravid. Dagen före först arbetsdagen plussade vi och när jag ringde Daniel som då var på jobbet kom glädjetårarna.

Ärtan ska bli storesyster till en liten skorpa och i slutet på maj ska vi för första gången få se vår lilla som ligger i magen och växer sig stora och stark. I oktober är du beräknad och oj vad vi längtar. Och älskar, redan ♥

Skorpan i v. 13 (v 12+ 0 idag).

På långfredagen packade vi in oss i bilen för att flytta in i Daniels pappas hus för vakt över påsk då dom är bortresta. Igår fick vi även finbesök av bästa Sandra och Levis. Det blev en härlig dag med lek, bus och pannkakslunch och när barnen hade somnat för natten unnade vi vuxna oss en härlig middag. Det blev grillpremiär och ja, det var precis lika gott som jag minns det. Efter bokprat framför öppna spisen somnade alla gott efter en fin dag. Denna dag har än så länge mest bestått av mys och utelek. Nu blir det fika innan det är dags för vännerna att avlägsna sig.

Ameah har alltid varit en bestämd tjej som vet vad hon vill och blir det inte som hon tänkt sig låter hon omgivningen få höra det. Nu har dock viljan tagit sig till en helt ny nivå och saker hon tidigare inte varit helt förtjust i och kanske "bara" varit missnöjd med är nu ett rent helvete. Detta gäller då det mesta men framförallt på & avklädning och blöjbyten. Telefoner är sedan länge poppis och får hon inte hålla eller titta på den (den tas ifrån henne) utlöses hysteri, med betoning på hysteri. Detsamma gäller när vi inte vill att Ameah ska leka med toalettborsten (eller andra icke barnvänliga föremål som kan tänkas hittas i ett hem), dra Leeloo i pälsen eller rivas och nypas. Inte helt trevligt alla gånger kan tyckas även om det på ett sätt kan anses charmigt med lite personlighet.

Med vilja kommer även mod har vi fått erfara. Ameah som tidigare varit så försiktig med sina kompisar tar för sig på ett helt annat sätt och tas en leksak ur hennes hand ser hon inte åt sidan för detta längre utan även här skriker hon rätt ut. Ibland blir hon så arg att hela kroppen vibrerar och kompisen släpper oftast snabbt taget om den eftertraktade leksaken bara för att tysta henne. Helt rätt av kompisen (jag förstår henne/ honom) och helt rätt av Ameah, klart som sjutton att hon ska säga ifrån.