Min älskade gladfisa! Här leker vi "vaaaaar är Ameah? Tittuuut!" samtidigt som en filt läggs över hennes huvud och sedan tas bort. Himla festligt om ni frågar henne.

Nästäppan sitter fortfarande i trots de receptbelagda tabletter jag äter. I början på veckan blev jag tokig då täppan inte gav med sig hur många gånger jag än puffade. Ja, ni hör ju. Puffade. Jag talar numera som en riktig nässpraysberoende. Dock en som verkligen vill ta sig ur det. Sen i mars har jag hållt på och nu måste det komma till ett slut. I tisdags bestämde jag mig för att ta en näsborre i taget och nu är vi inne på fjärde dagen som den högra är nässpraysfri. Några gånger om dagen släpper täppen vilket ger mig hopp om att vi är på rätt väg, näsborren och jag. Så fort det släpper går jag på den vänstra och jag är tokpepp.

Förutom nästäppan fortsätter jag att må fantastiskt och Skorpan rörelser blir tydligare och tydligare. Flera gånger om dagen kan man se hur hela magen skumpar till när hon är vaken. Hon har även gett sig till känna för några kollegor och moster som så länge väntat på att få känna av henne från utsidan har också fått ta del av hennes buffande.

Igår avslutade jag min tredje arbetsvecka och nu återstår två innan det är dags att vara hemma med Ameah igen. Dock ingen längre sväng med tanke på inskolningen som drar igång i augusti. Mer om det kan vi ta någon annan gång för oj vad många blandade känslor det är.

Dagarna går och nu är mina tre lediga dagar för denna vecka över. Vädret har vi, precis som förra helgen, haft väldigt otur med. I fredags var vi ihoppackade för en dag på stranden men när dom mörka molnen sakta men säkert drog in över oss var det bara att bege sig hemåt igen där picknick- korgen fick intas istället. Trist! Men trots halvdant väder har det inte gått någon nöd på oss, vi har umgåtts med många av våra favoriter och gjort riktiga fynd på P.O.P´s rea, både till Ameah och Skorpan.

Ameah är, efter idag, i princip redo inför förskolestarten i augusti. Jag blev igår påmind om att det faktiskt bara är en månad kvar så nu är både ett fleeceunderställ och ett ullunderställ inhandlat. Det som nu saknas är en vinteroverall och vinterkängor men det får helt klart vänta till i höst.

Annars har Ameah blivit ett riktigt litet bustroll som pratar mer än någonsin och det kommer flera nya ord varje vecka. Det senaste är puss och när det sägs ska det gärna pussas och vi är mer än villiga att ta emot dom. När Daniel inte är hemma har hon en bild på honom som hon står och tittar på samtidigt som hon säger "min pappa, min pappa, pussa" och så pussar hon. Så himla fint och mammahjärtat mitt smälter några gånger om ♥




Ameah, för en vecka sen, plockar och mumsar i sig röda vinbär.

Den här veckan har min nästäppa nått nya höjder och fått mig att bli tokig både en och femtioelva gånger. Värst är det när jag vaknar om nätterna och ska försöka reda ut detta med alla mina olika nässprayer och det tar sen ett tag att somna om. Inatt låg jag vaken mellan tre och fyra och försökte andas medan jag lyssnade till ett spöregn, något mysigt i det hela i alla fall. Jag vågar knappt skriva hur många sprut en näsborre kräver för att täppan ska lägga sig något men trots alla sprayduschar näsan får släpper den inte helt. Otrivin funkar i vänster näsborre dock inte i den högra. Nej, nej! Den kräver nämligen Nasin, annars förvärras det. Idag har jag dock varit hos läkaren på MVC och fått Rinexin som ska verka avverkande för slemhinnan. Jag har ätit dom tidigare och då har det funkat så nu håller jag mina tummar hårt för en snabb och god effekt.

Bortsett från nästäppa mår jag i vanlig ordning strålande  men jag känner tydligt av att jag på bara några dagar har blivit större. Det är helt plötsligt himla jobbigt att böja sig ner och ibland även att förflytta sig. Att sitta ner på golvet och leka med Ameah funkar fin fint, det är när man ska upp igen som det blir jobbigt. Annars har veckan bjudit på en hel del känslostormar och många tårar har torkats. Det börjar dock att lugna ner sig nu och det är skönt. Det finns inget mysigt med att vara frustrerad, irriterad eller ledsen. 

I början på veckan sparkade Skorpan till hårdare än tidigare och man kunde känna att det var en liten fot som var där, mysigt. Idag lyckades även Daniel få känna av henne, en svag liten spark men en himla fin sådan ♥ Hon ligger ofta och fladdrar med sin armar och händer nere vid min blåsa och det är himla obehagligt måste jag säga och gör faktiskt ganska ont.

Så, överlag mår jag som sagt himla bra. Jobbet flyter på och två av fem veckor har redan passerat, galet. Det känns fortfarande hur bra som helst och i söndags såg jag till och med fram emot att gå till jobbet dagen därpå. Härligt!

Sitter i skrivande stund på jobbet, veckans sista arbetsdag och den gick fort vill jag meddela. Trots en enorm längtan efter Ameah under dagarna är det grymt skönt att vara tillbaka på jobbet och när jag väl slutar skyndar jag mig hem och får ganska precis tre timmar med henne. Vi hinner äta middag tillsammans, bada, busa och kramas länge innan läggdags.

Flytten i söndags gick, efter att fyra hoppade av i sista sekund på lördagkvällen, bra. Grabbarna slet som djur och på två timmar var det klart. Nu lever vi i ett mer eller mindre kaos med kartonger överallt och ett kök som målas om. Det är dåligt med förvaring och därför är det svårt att komma någonvart med uppackningen men efter en sväng till IKEA borde vi kunna styra upp lite.

Med jobb, flytt och allt annat som flyter på i vardagen är det svårt, och helt bortprioriterat, att hinna med bloggen. Jag kommer självfallet att uppdatera vid varje ny graviditetsvecka för min egen skull men så mycket mer än så lär det inte bli framöver. Mer av mig ser man helt klart på Instagram (theresetornberg).

Massa kramar till er och jag hoppas att ni njuter av sommaren!