Lillskrot, redan fyra veckor. Helt ofattbart! Fortfarande är hon väldigt lugn och sover mycket även om hon har mer vakentid än för två veckor sedan. Vid halvtio på förmiddagen brukar vi vara hemma igen efter att ha lämnat Ameah på förskolan och då är hon allt som oftast vaken i dryga timmen. Hon sitter inte längre fast vid mitt bröst utan äter dagtid var tredje timme men på nätterna äter hon helst varannan. Någon enstaka natt har hon dock bjudit på längre sovpass och har då sovit fem eller fyra timmar i sträck. Anledningen till att hon inte längre sitter fast vid mitt bröst är för att hon tar napp. Snuttbehovet är stort hos denna unga dam och det var kärlek vid första ögonkastet. Magen har börjat böka lite för henne och hon skriker ofta till innan hon pruttar. Hon fortsätter att grymta och inte bara när hon uträttar sina behov utan också när hon håller på att vakna till liv eller tycker att livet är allmänt tråkigt.

Hon har stora, vackra ögon och världens sötaste smilgrop i vänster kind.  

 

Att Ameah tycker om sin lillasyster går det inte att ta miste på men visst har det här m

ed att bli storasyster också varit lite jobbigt. Från att ha varit ganska pappig är hon nu väldigt mammig och de senaste dagarna har det varit mycket gnäll och många tårar. När jag ammar Neliah blir Ameah väldigt klängig och ska helst sitta i knät samtidigt och är N i pappas famn är Ameah gärna där. När jag är ensam med barnen är det som jobbigast för Ameah då allt fokus inte enbart kan läggas på henne och det är en hel del ilska och frustration i den lilla kroppen. Hon försöker framkalla reaktioner från mig genom att kasta saker i golvet och vägrar numera att gå upp för trapporna i trapphuset. Nätterna har hittills funkat fint men imorse vid fem vaknade hon, jätte ledsen, och ville sova hos pappa. Och Ameah som varje kväll somnar själv i sin säng med hennes napp och snutte har två kvällar denna vecka velat att ha mig nära och jag får absolut inte lämna hennes säng förrens hon har somna.t På ett sätt är det himla mysigt då hon varken vill kramas eller mysa med sina föräldrar för tillfället. Hon säger bestämt nej till det och slår undan våra händer om vi vill stryka handen över hennes arm exempelvis. Hon ber titt som tätt om att få vara bebis och vill då ligga i min famn och bli gungad. Men mitt upp i allt detta vill hon ändå kramas, pussas och hålla i Neliah så förhoppningsvis är denna period över snart. Det är i alla fall vad vi håller tummarna för, för Ameahs skull.

Daniels tio pappadagar gick himla fort och i torsdags var det dags att på riktigt agera tvåbarnsmamma med allt vad det innebär. Det var då första gången jag både lämnade och hämtade Ameah på förskolan och trots att jag blev några minuter sen både fm och em har det gått bra. Neliah har sovit gott i vagnen under dessa dagliga utflykter så på så sätt har det varit väldigt lugnt. När vi kommit hem har vi sysselsatt oss med lek, bokläsning eller sångstund och lillasyster hänger med, antningen på armen eller i babysittern. Ameah visar allt mer intresse för sin lillasyster och är ofta framme hos henne för att klappa, pussa, kramar eller mysa. Igår sken hon upp som en sol när hon själv skulle få hålla i Neliah, så fint. Våra skatter.

En ny liten individ har nu funnits i vår familj i hela två veckor och för var dag som går lär vi känna henne mer och mer. Hon är otroligt lugn och gråter sällan. Hon kan dock få till ett ordentligt gällt skri emellanåt och säger självklart till när hon är hungrig, vilket hon är ganska ofta. När hon äter gör hon det gärna från båda brösten och det är sällan det går tre timmar mellan amningarna för tillfället. Har jag tur går det två timmar men sen igår vill hon helst äta en gång i timmen. Neliahs första vecka i livet innehöll en hel del spyor, hon åt hetsigt och mycket men har nu fått in en fin teknik och har lärt sig att pausa. Hon spyr allt mindre men får dagligen upp lite av mjölken och ofta då genom näsan. Hon grymtar när hon både kissar och bajsar och ger ifrån sig världens sötaste ljud när hon gäspar ♥