mylifeinthai

Storasyster Ameah

2012-10-31 @ 12:28:00 / Ameah,
6 Kommentarer

Tankarna har varit många. Hur kommer Ameah hantera en ny familjemedlem? Hur kommer hon att sova om nätterna? Kommer hon att vara kärleksfull eller kommer hon att, när ingen ser, nypa till sin syster och inte alls tycka att det är något som helst spännande? Oron över allt detta har funnits där, men hittills helt i onödan.

Det första mötet skedde redan på fredagen då lillasyster bara var ett dygn. När Ameah kom hem tillsammans med Daniel, som varit och hämtat henne hos faster, satt Sandra bredvid mig med Mille i famnen. Ameah såg dock inte Mille men mig såg hon som hade en bebis i famnen. Ameah utbrast snabbt "Mille" och blev klart förvånad när hon insåg att det där fanns två stycken Mille. I över en vecka kallades lillasyster sen för Mille och det är klart, bebis som bebis. Nu har det dock börjat släppa och Neliah har blivit Neliah.

Än så länge är Ameah ganska ointresserad men när hon inte är mitt uppe i någon lek och får syn på sin syster är hon snabbt där för att krama, klappa, pussa och hålla i handen. Ibland vill hon även ta sin systers hand för att "gå tillsammans". Hon hjälper gärna till och hämtar och slängre blöjor, hon ser glatt på när blöjor byts och är otroligt tålmodig när mamman måste "äta Neliah tutte". Hon sover gott om nätterna och det är som att Neliah alltid har varit en del av vår familj, så himla fint.

Hon har dock varit extremt pappig då han varit mer tillgänglig både innan och efter förlossning. De sista veckorna som gravid var jag var inte speciellt rörlig och så fort pappan fanns hemma passade jag på att vila. Nu, snart två veckor senare, går det oftast lika bra med mamma men pappa är helt klart en storfavorit.

Neliah föds.

2012-10-30 @ 12:03:00 / Neliah,
12 Kommentarer

Natten till torsdagen den 18/ 10 vaknade jag av en värk vid 02.00. Jag gick upp för att gå på toaletten och fick sen springa dit tre gånger till inom loppet av en halvtimme. Jag var till en början osäker på om det faktiskt var på gång men när värkarna fortsatte komma med bara fem minuters mellanrum förstod jag att lillasyster äntligen var redo. Jag väckte Daniel som bara hade hunnit med en kvarts sömn, ringde och väckte moster som beställde en taxi hit och satte mig sedan i duschen där jag sen blev sittandes medan D ringde förlossningen och packade de sista sakerna i BB- väskan.

Vid halv fyra åkte vi hemifrån mot Södra BB och vid fyra var vi inskrivna. CTG kopplades på och jag undersöks och är 3 cm öppen. Vid denna tidpunkt är värkarna hanterbara och i mitt stilla sinne tror jag att detta ska gå undan i ju med att värkarna var så täta och regelbundna från start. Jag tackar nej till smärtlindring men säger att jag önskar EDA om det skulle bli en långdragen förlossning.

Vid femtiden tappar Daniel upp ett bad till mig och där ligger jag i en och en halvtimme innan jag tar mig upp för att bli undersökt. Jag är då öppen fem cm och bestämmer mig för att ta EDA. Vid åtta tar dagpersonalen över och jag får träffa en ny barnmorska och vi finner varandra ganska omgående. L är lugn, peppande och trygg.

Vid halvnio kommer äntligen den efterlängtade narkosläkaren och lägger EDA: n och jag tror att jag ska få sova nu för det fick jag ju efter att EDA: n lagts vid Ameahs förlossning men ack så fel jag hade. Visst var hon lugn och trygg men L var även tuff, här skulle inget stannas av. Femton minuters vila var vad jag fick innan hon kom tillbaka för att ta hål på hinnorna då jag fortfarande bara var öppen fem cm.

Jag sitter nu på en pilatesboll och blir informerad om olika kontroller som görs på barnet efter födseln och vi pratar om hur jag vill föda. L tar in en rad olika ting, bl.a en förlossningspall om jag skulle bestämma mig för att sitta i Daniels famn. Jag går även lite med hjälp av ett gåbord för att inte sitta still för länge.

Vid halv elva är jag öppen sju cm och jag börjar känna aningens tryck nedåt och L testar akupunktur som tyvärr inte alls hjälper mig något och nålarna tas bort igen vid elva. Vid den tidpunkten bestämmer jag att det är dags att väcka Daniel som sovit i två timmar.

När klockan är halv tolv går L på lunch och BM M kommer in under tiden och föreslår att jag ska gå på toaletten så att jag har kissat innan det är dags. Jag är inte alls glad över detta då jag varken är kissnödig eller vill ta någon värk sittandes på toaletten men jag gör som hon säger. Värkarna kommer allt tätare och jag har ett helvete där inne på toaletten och måste på vägen ut slänga mig över skötbordet och där blir jag hängandes och vågar inte röra mig. Trycket blir mer påtagligt och jag skriker att nu är hon på väg. M larmar efter L som snabbt är tillbaka och hon roddar med fåtlj, förlossningspall och madrass medan D och M hjälper mig ut ur badrummet. Nu går allt så fort och jag placeras på förlossningspallen nedanför D som sitter i fåtöljen. Jag lutar mig tillbaka i hans famn och får äntligen börja krysta. 11.58 är klockan då och 12.04 är vår andra, perfekta, dotter född. Jag får upp henne i min famn och kärleken är ändlös, hon var så vacker och så lugn.

Efter att jag krystat ut moderkakan och D klippt navelsträngen fick vi lägga oss i sängen och hon tog bröstet med detsamma och sen låg vi där länge, hud mot hud. Trots sveda, värk och tre stygn njöt jag av varje sekund med min nyfödda där på bröstet. En känsla som är så magisk och så obeskrivlig.

Lillasyster.

2012-10-19 @ 02:07:00 / Neliah,
26 Kommentarer

Igår, 18/ 10, 12.04 mötte lillasyster oss för första gången. 3450 gram och 48 cm lång. Vi mår alla himla fint och så fort ork och tid finns ska ni få höra mer om när fisan kom till världen <3

Ameah 20 månader

2012-10-17 @ 21:05:00 / Ameah,
7 Kommentarer

Förra veckan blev Ameah 20 månader och självklart fortsätter det att hända en himla massa i utvecklingen. När det kommer till lämningarna på förskolan gråter Ameah fortfarande varje gång men det är inte längre på samma sätt. Numera säger hon inte "komma mamma" och sträcker sig efter mig utan hon går, dock med tårar i ögonen, mot någon av pedagogerna och sen är det över ganska fort och dagarna går hur bra som helst. Vissa dagar äter hon bra, andra mindre bra. Hon somnar alltid väldigt fint och sover i dryga timmen. Hon leker med sina kompisar och har lärt sig namnen på alla. Förra veckan gjorde hon sina tre första utflykter och fick ha på sig en neongul väst och gå i led med sina komisar. Så fint och så stort.

Hon har pratat väldigt länge och när Ameah var 16 månader kunde hon över 30 ord. Hur många ord hon kan nu har jag ingen aning om men hon pratar i 3- ordsmeningar varje dag och har även fått till en och annan 4- ordsmening, som "Ameah hålla mamma handen". Häromdagen utbrast hon "ramla sönder" när en leksak gick i bitar och ja, vilket konstaterande och aldrig hade jag tidigare hört henne säga dom två orden i följd. Enligt Ameahs farmor var både pappan och fastern hennes tidiga i talet så jag antar att hon brås på dom.

I söndags hörde jag henne för första gången sjunga "lilla snigel, akta dig, akta dig" och igår sjöng hon på bä, bä vita lamm, minns dock inte vilka ord hon fick till. En annan sång hon sjungit på i några dagar som varken jag eller Daniel har kunnat lista ut vad det är visade sig vara "tyst genom träsket simmar krokodilen, ta mig, ta mig, smack du missa mig". När Ameah rabblar ramsan låter det ungefär såhär "öppna den, kloklokodilen, amen amen". Idag la hon även till ”missa mig” och gör rörelser till.

Älskade trollunge. Vad fort det går och vad underbart det är att få följa denna fantastiska resa.

Vecka 39

2012-10-11 @ 21:38:00 / Graviditet 2,
8 Kommentarer

Jag vill föda barn NU. Helst igår. Natten till idag var hemsk där jag låg vaken mellan 02.20- 05.00, värdelöst! Tanken var att jag skulle vila medan Ameah var på föris och jag låg ner läääänge utan att ron infann sig och tröttheten är nu extrem. I både kropp och knopp. Sen dryga veckan tillbaka har smärtorna när lillasyster rör sig stundtals varit fruktansvärda och jag har varken kunnat röra mig, sitta, ligga eller stå. I tisdags var jag på MVC och fick veta att Skorpan nu är fixerad, SF- måttet ligger på 36 och alla värden var fina. Förvärkarna är många och vankar fram, ja det gör jag. BB- väskan är packad och vi är så redo nu!

Vecka 38

2012-10-05 @ 20:13:00 / Graviditet 2,
9 Kommentarer

En dag senare än vanligt kom den nya graviditetsveckans uppdatering och det pga trötthet. Det har ännu inte blivit några ordentligt tagna bilder och just nu bloggar jag från telefonen. Igår gick jag hur som helst in i vecka 37+ 0 och aldrig har jag varit så gravid som jag är nu då Ameah föddes i v. 36+ 5. Jag har mått precis som vanligt men har haft mer ilningar och hugg än vanligt och nu är det faktiskt mest smärtsamt när hon rör på sig. BB- väskan är ännu inte packad men Skorpans kläder, mina kläder, filtar, viktiga papper och annat smått och gott som ska med är framplockat och ska bara lägga ner i väskan. Till skillnad från förra veckan är jag nu så redo att föda barn.