Natten till torsdagen den 18/ 10 vaknade jag av en värk vid 02.00. Jag gick upp för att gå på toaletten och fick sen springa dit tre gånger till inom loppet av en halvtimme. Jag var till en början osäker på om det faktiskt var på gång men när värkarna fortsatte komma med bara fem minuters mellanrum förstod jag att lillasyster äntligen var redo. Jag väckte Daniel som bara hade hunnit med en kvarts sömn, ringde och väckte moster som beställde en taxi hit och satte mig sedan i duschen där jag sen blev sittandes medan D ringde förlossningen och packade de sista sakerna i BB- väskan.
Vid halv fyra åkte vi hemifrån mot Södra BB och vid fyra var vi inskrivna. CTG kopplades på och jag undersöks och är 3 cm öppen. Vid denna tidpunkt är värkarna hanterbara och i mitt stilla sinne tror jag att detta ska gå undan i ju med att värkarna var så täta och regelbundna från start. Jag tackar nej till smärtlindring men säger att jag önskar EDA om det skulle bli en långdragen förlossning.
Vid femtiden tappar Daniel upp ett bad till mig och där ligger jag i en och en halvtimme innan jag tar mig upp för att bli undersökt. Jag är då öppen fem cm och bestämmer mig för att ta EDA. Vid åtta tar dagpersonalen över och jag får träffa en ny barnmorska och vi finner varandra ganska omgående. L är lugn, peppande och trygg.
Vid halvnio kommer äntligen den efterlängtade narkosläkaren och lägger EDA: n och jag tror att jag ska få sova nu för det fick jag ju efter att EDA: n lagts vid Ameahs förlossning men ack så fel jag hade. Visst var hon lugn och trygg men L var även tuff, här skulle inget stannas av. Femton minuters vila var vad jag fick innan hon kom tillbaka för att ta hål på hinnorna då jag fortfarande bara var öppen fem cm.
Jag sitter nu på en pilatesboll och blir informerad om olika kontroller som görs på barnet efter födseln och vi pratar om hur jag vill föda. L tar in en rad olika ting, bl.a en förlossningspall om jag skulle bestämma mig för att sitta i Daniels famn. Jag går även lite med hjälp av ett gåbord för att inte sitta still för länge.
Vid halv elva är jag öppen sju cm och jag börjar känna aningens tryck nedåt och L testar akupunktur som tyvärr inte alls hjälper mig något och nålarna tas bort igen vid elva. Vid den tidpunkten bestämmer jag att det är dags att väcka Daniel som sovit i två timmar.
När klockan är halv tolv går L på lunch och BM M kommer in under tiden och föreslår att jag ska gå på toaletten så att jag har kissat innan det är dags. Jag är inte alls glad över detta då jag varken är kissnödig eller vill ta någon värk sittandes på toaletten men jag gör som hon säger. Värkarna kommer allt tätare och jag har ett helvete där inne på toaletten och måste på vägen ut slänga mig över skötbordet och där blir jag hängandes och vågar inte röra mig. Trycket blir mer påtagligt och jag skriker att nu är hon på väg. M larmar efter L som snabbt är tillbaka och hon roddar med fåtlj, förlossningspall och madrass medan D och M hjälper mig ut ur badrummet. Nu går allt så fort och jag placeras på förlossningspallen nedanför D som sitter i fåtöljen. Jag lutar mig tillbaka i hans famn och får äntligen börja krysta. 11.58 är klockan då och 12.04 är vår andra, perfekta, dotter född. Jag får upp henne i min famn och kärleken är ändlös, hon var så vacker och så lugn.
Efter att jag krystat ut moderkakan och D klippt navelsträngen fick vi lägga oss i sängen och hon tog bröstet med detsamma och sen låg vi där länge, hud mot hud. Trots sveda, värk och tre stygn njöt jag av varje sekund med min nyfödda där på bröstet. En känsla som är så magisk och så obeskrivlig.
