Gårdagen spenderade vi hemma hos min pappa med hela tjocka släkten, supertrevligt. Intensivt men så himla trevligt. Vi målade ägg, åt god mat och skålade med nubbe, fikade och letade påskägg. Ameah var på gott humör och var överallt hela tiden. Vi fick också äran att för första gången få träffa lilla Olivia, knappt sex veckor, som är tjejernas "plastkusin". Intresset för bebisar har dock svalnat hos Ameah men jag blev nästan sugen på en till, nu, när jag såg henne. Så liten och så trött, hon sov sig igenom hela kalaset. Precis som både Ameah och Neliah gjorde när dom bara var några veckor. Och trots att det inte var länge sen vi var där har man redan hunnit glömma. Och ja, det kan sägas igen, jösses vad fort det går.

I år är det första gången vi påskpyntar här hemma, ja lite mer ut över en påskblomma, och jag som tycker att det är väldigt mysigt med högtider och traditioner har älskat denna påsk. Nu firar vi in våren med en massa härliga färger och vackra blommor. Och så kilovis med godis såklart, så som det lätt blir är man träffar många nära och kära som så gärna vill ge påskägg till barnen. Men det har inte bara gömt sig godis i äggen utan även klister- örhängen, kläder, troll, spindlar och, hör och häpna, en tandborste. Toppen, alla godistroll ska jag ju bort.

 

Igår åt vi lunch hemma hos oss med barnens mormor och moster medan Ameah bjöd på ett stort lass gnäll och var inte alls speciellt rolig men lugnade sedan ner sig och både sjöng och dansade med till musiken som hon efter maten lyssnade på i säkert två timmar. Skönt! En lugn och fin inleding på påskehelgen.

Vanligt förekommande meningar från Ameah just nu är följdande:

 

"Ameah måste..." följt av vad hon i stunden önskar, eller "Ameah behöver..." och faller inte önskan in är frustrationen stor. Bestämd har hon alltid varit men nu skulle jag vilja säga att det är extremt och det kom i samma veva som trotsen. Hon testar oss väl ungefär hundra gånger om dagen känns det som. Och ja, det är minst sagt tålamodskrävande. Annars är det också väldigt mycket "Ameah kan själv" eller "Ameah göra själv".

 

På förskolan jobbas det mycket med tid och rum och hon har nu lärt sig vad igår, idag och imorgon innebär. Hon älskar barnprogrammet Musses Klubbhus och alla dess karaktärer. När pappan kommer hem från jobbet släpper hon allt och rusar ut till honom för att ge honom en stor kram. Finaste lilla pappagrisen, som vi älskar dig!

 

Som Ameah älskar sin lillasyster och som hon vill leka och busa med henne. Den nya favoritleken går numera ut på att jag eller annan ska hålla i Neliah och hon ska då med vår hjälp "sparka" omkull Ameah. Himla festligt om ni frågar henne. A skriker av glädje varje gång och ramlar (läs slänger sig ned) men är ganska snabbt uppe på fötter igen och vill att Neliah ska sparka ännu en gång. Ska det inte sparkas ja då ska det ridas, helst ska N sitta på hennes huvud men ryggen funkar bra den med. Tokiga Ameah och snällaste Neliah som är med på detta utan ett knyst. Hon ler mest och speciellt när hon ser hur uppspelt A blir. Älskade barn! Så fint det ska bli att få se dem växa upp tillsammans

.

 

Neliah gillar: Speciellt sin mamma, pappa och syster men människor i allmänhet är himla skoj. Ett hej räcker och hon är charmad. Pussar & kramar och att bli kittlad. Ligga på mage, prata och sång. Hon har de senaste dagarna testat sin röst på ett nytt sätt och älskar att skirka och det låter som gälla glädjetjut. Sitta med i barnstolen under middagen.

 

Neliah gillar inte: Att vara trött och inte komma till ro. Att vara hungrig.

 

Neliah äter: Helammas och äter smakportioner två ggr/ dag, en gång på förmiddagen och då oftast potatis och grönsakaspuré med ngn frukt till e- rätt. Vid 18.00 äter hon en portion gröt och några skedar katrinplommonpuré till och detta uppskattas enormt. Får ersättning när jag är iväg.

 

Neliah sover: Vaknar gör hon oftast mellan 6.00- 7.00 och är sen vaken i två timmar för att sedan ta den första vilan när vi åker och lämnar Ameah på föris. Andra vilan tar hon någon gång mitt på dagen, strax innan 12, då hon igen varit vaken drygt två timmar. Här sover hon oftast väldigt oroligt, första kör hon en halvtimme själv i sängen för att sedan vakna och somna om i min famn och då sover hon en timme till. Tredje och sista vilan för dagen tar hon när vi hämtat Ameah och därefter är hon vaken tre timmar och somnar sen för natten vid 19- tiden. Vaknar för mat gör hon två ggr/ natt, runt 2.00 och 5.00.

 

Neliah kan: Greppa sina fötter och förmål, stå stadigt längre stunder när vi håller i hennes armar/ händer och prata glatt. Vända sig från rygg till mage och har sen en vecka tillbaka även börjat rulla tillbaka till rygg, dock med mindre koll. Hon backar och roterar där hon ligger, inga långa sträckor men det är spännande att följa syrrans ljud och rörelser.

 

Favoriter: En rosa och turkos tuggis som luktar godis, den röda greppbara flodhästen och en prasslig, färgglad clown. Nappen!

 

Neliah är: Glad, nöjd och charmig.

 

Helgen som var skulle ha bestått av arbete för min del men när det inte behövdes mer än tre timmars jobb på söndagen tackade jag nej och oj vad glad jag är för det. Helgen blev så fin, lördagen spenderade vi hemma hos mamma där vi åt lunch och fikade för att sedan äta middag hemma hos oss med faster, farmor och kusiner. Dagen avslutade vi med mellomys tillsammans med några av våra favoriter. På söndagen hade Ameah turen att få mysa ännu mer med sin farmor men då under ett besök på Fjärilshuset. Ameah var till en börja ganska så rädd och skakade i hela kroppen när en fjäril flög nära men mot slutet la det sig och hon tittade fascinerat när en fjäril landade på farmors axel och därefter på mitt huvud. Handen hade hon dock i munnen hela tiden vilket är typiskt för Ameah när hon är rädd eller nervös. Fiskar, fåglar och insketer kunde man titta på också men fiskarna var nog de som gick hem mest. Efter en otroligt varm och fuktig timme var det två trötta och törstiga tjejer vi tog ut till caféet för amning och fika. Och eftersom att vi hade sån tur med vädret blev det sen en lång promenad i solskenet.

Första smakportionen blev gröt och nej, det var inte speciellt spännande. Varje tugga pressades snabbt ut igen och vi bestämde oss för att vänta några dagar med att testa igen. Drygt en vecka senare blandade jag till ny gröt och ja, då var hon mer redo. Tugga efter tugga slank ner och nyfikenheten på vad hon skulle kunna tycka om annat växte sig snabbt fram och sen dess har vi hunnit testa potatis & palsternacka, majs, morot & potatis, katrinplommon med äpple samt en blandning av päron, äpple och banan. Allt har gått hem och speciellt gott är det att gnaga på en färsk banan. I början på förra veckan åt hon för första gången upp en helt portion gröt till middag och fick efter det även ner lite fruktpuré. Älskade lillskrot! Tänk att det kunde vara så gott med annat än mjölk.

 

"Mamma kom, kom o titta mamma! Neliah vänder på sig"! Ameah ropar från vardagsrummet där Neliah ligger på mattan och snurrar runt.

 

"Ameah pussar Neliah. Ameah tycker om Neliah jätte, jätte mycket".

Ja, då är vi nu inne i en ganska så jobbig period där den lilla damen i familjen gärna bökar och stökar om nätterna. Är det inte nappen som trillat ur vill hon äta och det ganska ofta, helst varannan timme men skulle hon få bestämma skulle hon nog föredra att snutta nätterna igenom. I snart tre veckor har det varit såhär och tröttheten jag konstant känner börjar bli just himla tröttsam. Att det faktiskt bara är en period gör att man orkar men det är många gånger jag känner att allt som vi har planerat måste ställas in då jag inte orkar göra mer än det som måste göras. Det som krävs av mig.

 

När det kommer till att få till en gemensam vila mitt på dagen är det inte alltid det lättaste då hon även under denna period har varit en lite fissovare och enbart tagit korta naps, runt 30 minuter. Ligger vi tillsammans i sängen kan hon få till en tvåtimmars men det är inte att räkna med. Men vi biter ihop och blickar framåt, det kommer ju faktiskt inte alltid se ut såhär och till hennes försvar är hon förkyld vilket troligtvis gör sitt.

 

Ameah fortsätter i samma spår och gråter vid varje lämning. En gång lyckades dock favorit- pedagogen få henne på andra tankar då det skulle bäddas rent inne i vilorummet och Ameah ville så gärna hjälpa till att hon glömde bort att jag skulle gå. Speciellt ledsen har hon varit nu i vinter då dom varje förmiddag är ute på gården och leker och Ameah vill absolut inte vara ute! Redan när vi kliver av tunnelbanan börjas det, "Ameah inte vara ute, Ameah vara inne" och det hinner hon väl säga minst tio gånger innan vi hunnit fram och ska lämnas just ute. Det roliga här är att hon numera älskar att vara ute! Att gunga på katten, åka rutschkana eller hacka i snön med en spade är hur roligt som helst och när jag sen kommer för att hämta henne ska hon givetvis inte gå någonstans. Hon ser knappt åt mitt håll och jag kan räkna på en hand hur många gånger hon har mött mig med en kram i dörren. Istället rusar hon iväg mot någon leksak som hon vill att jag ska komma in och titta på och sen ska vi vidare till nästa och så håller hon på tills jag får släpa eller lyfta ut henne i hallen. Så trivs, ja det gör hon ju. Och kompisar har hon skaffat sig. Hon pratar ofta om W som är en pigg, glad och energisk kille som mer än gärna kramas och sover bredvid Ameah på vilan. Men vännerna E och L, två flickor som är i precis samma ålder, är favoriterna! Här om dagen fick Ameah bestämma själv om hon ville vara inne eller ute på förmiddagen då det var en inskolning på gång och A valde då såklart att vara inne. När jag sen kom på eftermiddagen fick jag berättat för mig att hon sen hade ångrat sig då E och L var ute och hon ville absolut då gå ut. Det är så fint att dom börjar upptäcka varandra.

Hon är inte bara ett litet minimonster vår fina Ameah, hon är ganska så fantastisk också. Helt underbar tycker vi såklart. Helgen som var gick i lugnets tecken då förkylningarna tagit över hemma hos. Igår var vi ute i några timmar och vi hann avverka tre parker innan det var dags att bege sig hemåt igen. Väl hemma rundade vi av med varm choklad och grädde framför Ameahs älskade Musses Klubbhus. En toknöjd tjej med andra ord som igår fick åka stjärtlapp för första gången, en hit. Under tiden sov Neliah gott i vagnen och vaknade lagom tills det var dags att packas upp ur vagnen. Fina ungar!

 

Många skratt blir det på en dag och igår fick vi oss många. Det kommer så mycket roigt ur damens mun och igår var inget undantag. Så för att minnas, Ameah 2 år:

 

-Jag och D klättar upp i en lekställning varpå A säger "Mamma, pappa, går det bra"?

 

Men det är inte bara skratt utan också stor fascination över hur mycket hon snappar upp och hur häftigt det är att se hur en  liten människa utvecklas och hela tiden lär sig. Och över viljan att lära sig.

 

- D på toaletten, A: "Pappa kissar" konstaterar hon till honom för att sedan omformulera sig till "du kissar". Sedan ser hon på oss båda med en frågande blick, "var det rätt"?

 

Och så lite frustration på det: "Mamma ta fram den den är lite trög" ,sagt irriterat när en leksak inte samarbetade.