NDT
0 Kommentarer
Neliah Dubbel Terror. Ett smeknamn som kommer från hennes far som, när han var liten, kallades för DDT. Daniel Dubbel Terror. Vår kavata yngsta. Tjejen som mer än gärna testar sin kropp. Gång på gång. Det senaste hon lärt sig är att backa, snurra, gå på tå och springa. Det sistnämnda sysselsätter hon sig med mer eller mindre hela tiden. Hon har bytt ut sina "mmm"- svar till tydliga "ja". Och vill hon inte säger hon numera nej.
Storasystern är den som utsätts mest för lillterrorn. Neliah är busig och har allt som oftast en full- i- fan- blick. Och det där man inte får göra är såklart ett måste. Så som att rivas, nypas, dra i hår, jaga, klättra på, ja. You name it. Att ta Ameahs saker och springa där ifrån ligger nog i topp fem. En riktig liten skitunge! En fantastisk sådan dock. Bästa N. Som vi älskar dig!
För att minnas- reaktion.
6 Kommentarer
Vi sitter i Ameahs säng och läser Den fula ankungen när hon, från ingenstans, börjar gråta. Hon kan knappt svara mig när jag frågar varför hon blev ledsen och vi kramas ett tag innan hon berättar:
"Jag blir ledsen för att den fula ankungen sitter själv i vassen".
(Detta är precis efter att de andra ankungarna sagt att han är ful varpå han blir ledsen och sätter sig i vassen).
Midsommar.
0 Kommentarer
Midsommarhelgen inleddes med en flytt ut till Västerhaninge där vi är husvakt medan Daniels pappa med familj är bortresta. Det var knappt så att allt fick plats i bilen men till slut var vi på väg och tjejerna installerade sig väldigt snabbt. Neliah accepterade resesängen på bums och Ameah som sover tillsammans med mig och D tycker såklart att det är supermysigt och vill nog inte alls gå tillbaka till det normala när vi kommer hem igen.
Midsommarafton spenderade vi tillsammans med D's syster, faster och kusiner på Tyrestas Nationalpark där vi åt sillunch, fikade och dansade runt stången. På kvällen grillades det både kött och grönsakasspett tillsammans med vänner och när myggen blev sådär jobbigt envisa flyttade vi in och spelade sällskapsspel långt in på småtimmarna. Och ja, midsommardagen var rätt så lugn.
Bild: Evelyn.
Vardag.
4 Kommentarer
Det är dags att ta tag i bloggandet nu så att jag minns vår vardag också och inte "bara" de stora dagarna. När tid, ork och lust finns hoppas jag att datorn kommer att vara lätt att plocka fram så att lite finns i skrift i alla fall. Det är ju annars så enkelt att bara ta en bild, istagrama den och så är lite av den dagen dokumenterad.
De senaste nätterna har varit ganska tuffa med många uppvak och natten till idag ville även storfisan göra oss sällskap och självklart nekas hon inte det. Älskade storhjärta! Bästa, underbara Ameah som har varit en klippa sen lillasyster kom till oss. Hon är så tålmodig och kärleksfull.Två gånger har hon gjort illa Neliah medvetet (en spark och en pipmugg i huvudet har hon fått utstå) men annars har det varit pussar, kramar och klappar. Jag inser och förstår att vi har haft väldigt och är otroligt tacksam för det. Många oroliga nätter har det dock varit men det börjar äntligen arta sig.
Bilder från Ameahs 2- årsdag.
Time flies.
7 Kommentarer
Nu var det ett tag sedan min senaste uppdatering (igen, jag vet) och mycket har hänt. Neliah har hunnit bli tre månader och Ameah har för första gången blivit lämnad på förskolan utan tårar och det var såklart inte bara skönt för henne utan även väldigt skönt för mig. I fredags blev jag ett år äldre, hela 28 år för att vara exakt och det firades med ett besök i simhallen och avslutades med middag, vin och kortspel med fina vänner. På lördagen träffade jag två gamla vänner från gymnasiet som jag inte träffat på över fem år och oj vad underbart det var. Jag tror och hoppas att det kommer bli fler träffar framöver.
Neliahs dagar börjar se detsamma ut, hon sover sin första vila när vi åker och lämnar Ameah på föris, tar sedan sin andra någon gång under de timmar vi är hemma för att sedan ta sin tredje när vi åker och hämtar storasyster igen. När jag lagar mat vid femtiden passar hon på att ta sin sista nap för att vid sjutiden sen somna för natten. Hon vaknar och äter mellan 1- 2 ggr/ natt och vaknar oftast upp någon gång mellan 7- 8 på morgonen. Sina händer hittade hon för några veckor sedan och dom är såklart himla smaskiga att äta på. Elefanten och apan i babygymet har blivit spännande att titta och slå på. Hon är världens nöjdaste bebis och ler och pratar glatt. Igår kom det första skrattet och visst var det helt magiskt och så stort. Nu ser vi fram emot fler hjärtliga skratt och nästa steg i utveckling även om vi är ganska så duktiga på att njuta här och nu. En liten 3- månaders Neliah väger 5000 sharp och är 57, 5 lång. Alldeles perfekt.
Hej, Neliah här.
5 Kommentarer
Jag har faktiskt blivit ganska så stark. Och vaken! Jag pratar en massa, ler mycket och ibland kan man även höra på mig hur glad och tillfreds jag är. Jag har varit med om min första jul och trots att jag inte var helt med på allt som hände var det mysigt, jag hade ju en hel del famnar att luta mig tillbaka i.
Jag kan fortfarande ha på mig kläder i storlek 50 men mamma har så många nya favoriter i storlek 62 och det funkar ju också. Ja, hon får ju vika upp i både ärmar och ben men det stör henne inte. Storesyrran har även hon blivit en hejare på att hjälpa till, det ska vikas trots att plaggen sitter som de ska. Hon har förresten gått från att tycka att jag är helt okej till att fullständigt älska mig. Ligger jag och sparkar glatt ska hon envisas med att komma och lyfta upp mig. Ja visst, hon vill gärna ha mig i sin famn och där ska det kramas och pussas. Är jag missnöjd är hon inte sen med att vilja trösta mig och då gör hon till rösten, sådär som vuxna gör när dom pratar med en bebis, och säger "lilla vännen" samtidigt som hon stryker mig på ryggen. Faktiskt himla sött!
Jag äter inte lika ofta längre, behövs liksom inte. Jag håller mig ganska så mätt i tre timmar, ibland mer. På nätterna, framåt småtimmarna kan det hända att jag sover ganska oroligt men det kan fixas genom att jag får ligga nära. Närhet is the shit!
Julen.
2 Kommentarer
Jag älskar julen och tycker att det är så mysigt med allt stök som hör julen till. I år har det varit mysigare än någonsin och jag fullkomligt njöt av varje minut. Det har utan tvekan varit min finaste jul hittills och finare lär det bli när även Neliah är medveten om de fina traditioner vår lilla familj håller på att skapa. I år var Ameah med när pepparkakshuset sattes ihop och dekorerades. Hon var med och kavalade pepparkakasdegen och gjorde många själv och stoppade självklart i sig lite pepparkaksdeg emellanåt. Granen klädde vi tredje advent medan vi drack glögg, åt hembakat julgottis och lyssnade till julklassiker. Ameah som redan hade hunnit öva tillsammans med sina kompisar på förskolan var i sitt esse och hängde många julgranskulor på plats, stolt som få. Att titta på adventskalendern och öppna luckan har för Ameah varit dagens höjdpunkt och hon pratar än om att öppna luckan.
På självaste julafton var såklart mamman i mer extas än dottern men hon var på så fint humör hela dagen och efter att ha öppnat några klappar och hon hade fått kläm på det var det himla spänannde. På juldagen var det en glad tjej som vaknade och hade en massa nya leksaker att sätta tänderna i.
2 månader.
3 Kommentarer
Två månader och alldeles fantastisk ♥ Vår glada, nöjda och lugna tjej. Det bjuds på mycket vakentid och ibland orkar hon vara vaken i dryga timmen innan det är dags att sova igen. Hon ler ofta och blir alldeles till sig när mamma eller pappa pratar. Benen sparkar som aldrig förr och armarna viftas det duktigt med. Ameah har blivit spännande och så fort hon är i närheten spärras ögonen upp och hon följer henne noga med blicken. Att bada är mysigt och speciellt när det görs i samband med att storasyster duschar då det finns mycket att titta på och lyssna till. Mina fina.
Nätterna har blivit bättre och hon sover oftast tre timmar i sträck den första delen av natten för att sen vakna varannan timme fram mot morgonkvisten. Hon finner sig i det mesta och tycker att det är helt okej att vara med i storasysters lekar samtidigt som hon självklart älskar att få fullt fokus. Och tur är det att egentiden finns för den är hon så värd. Sin egen bebistid.
Förra veckan var vi på 2- månaderskontroll och lillskrot mäter nu 54,5 cm och väger 4.450, ett helt kilo upp sen födseln.
En kalaslördag.
3 Kommentarer
Igår var vi och firade Levis som i torsdags, på självaste lucia, fyllde två år. Det bjöds på lussekatter, pepparkakor, tårta och saft. Ameah åt så många bullar att vi alla tappade räkningen och efter att ha hållt sig ganska nära mamma eller pappa den första delen av kalaset vågade hon sig till slut in i Levis rum för lite bus och lek med grabbarna. Inte lätt att vara ensam tjej, såklart.
Bjuder på några bilder som togs tidigare i veckan på våra stora, fina barn ♥
Mina pepparkakstjejer.
Lillskrot ♥
Helgen som gick.
5 Kommentarer
En ny kamera och ett nytt objektiv har fått flytta in hos oss och med den nya utrustningen kom både foto och bloggsuget tillbaka. Efter att jag hade uppdaterat bloggen i löradgs insåg jag hur mycket jag faktiskt uppskattar att ha vissa dagar dokumenterade. Som vår dag ute i pulkabacken t.ex. Det var inte bara en dag ute i pulkabacken, det var Ameahs första och jag är glad att den finns i skrift trots att den alltid kommer att finnas i mitt minne.
Helgen gick och himla fin var den. Planer som var gjorde blev avbokade men vi fick två underbara dagar med massa familjemys. Ameahs rum har nog aldrig varit så upp och ned som det var i lördags efter att vi hade byggt en koja som vi sen la pussel i. Vi har bakat både pepparkakor och saffransbullar och hunnit med adventsfika med D´s släkt. En fin helg som sagt och en mysig andra advent.
Neliah fyra veckor.
10 Kommentarer
Lillskrot, redan fyra veckor. Helt ofattbart! Fortfarande är hon väldigt lugn och sover mycket även om hon har mer vakentid än för två veckor sedan. Vid halvtio på förmiddagen brukar vi vara hemma igen efter att ha lämnat Ameah på förskolan och då är hon allt som oftast vaken i dryga timmen. Hon sitter inte längre fast vid mitt bröst utan äter dagtid var tredje timme men på nätterna äter hon helst varannan. Någon enstaka natt har hon dock bjudit på längre sovpass och har då sovit fem eller fyra timmar i sträck. Anledningen till att hon inte längre sitter fast vid mitt bröst är för att hon tar napp. Snuttbehovet är stort hos denna unga dam och det var kärlek vid första ögonkastet. Magen har börjat böka lite för henne och hon skriker ofta till innan hon pruttar. Hon fortsätter att grymta och inte bara när hon uträttar sina behov utan också när hon håller på att vakna till liv eller tycker att livet är allmänt tråkigt.
Hon har stora, vackra ögon och världens sötaste smilgrop i vänster kind.
Mysigt men tufft.
7 Kommentarer
Att Ameah tycker om sin lillasyster går det inte att ta miste på men visst har det här m
ed att bli storasyster också varit lite jobbigt. Från att ha varit ganska pappig är hon nu väldigt mammig och de senaste dagarna har det varit mycket gnäll och många tårar. När jag ammar Neliah blir Ameah väldigt klängig och ska helst sitta i knät samtidigt och är N i pappas famn är Ameah gärna där. När jag är ensam med barnen är det som jobbigast för Ameah då allt fokus inte enbart kan läggas på henne och det är en hel del ilska och frustration i den lilla kroppen. Hon försöker framkalla reaktioner från mig genom att kasta saker i golvet och vägrar numera att gå upp för trapporna i trapphuset. Nätterna har hittills funkat fint men imorse vid fem vaknade hon, jätte ledsen, och ville sova hos pappa. Och Ameah som varje kväll somnar själv i sin säng med hennes napp och snutte har två kvällar denna vecka velat att ha mig nära och jag får absolut inte lämna hennes säng förrens hon har somna.t På ett sätt är det himla mysigt då hon varken vill kramas eller mysa med sina föräldrar för tillfället. Hon säger bestämt nej till det och slår undan våra händer om vi vill stryka handen över hennes arm exempelvis. Hon ber titt som tätt om att få vara bebis och vill då ligga i min famn och bli gungad. Men mitt upp i allt detta vill hon ändå kramas, pussas och hålla i Neliah så förhoppningsvis är denna period över snart. Det är i alla fall vad vi håller tummarna för, för Ameahs skull.
En ny vardag.
12 Kommentarer
Daniels tio pappadagar gick himla fort och i torsdags var det dags att på riktigt agera tvåbarnsmamma med allt vad det innebär. Det var då första gången jag både lämnade och hämtade Ameah på förskolan och trots att jag blev några minuter sen både fm och em har det gått bra. Neliah har sovit gott i vagnen under dessa dagliga utflykter så på så sätt har det varit väldigt lugnt. När vi kommit hem har vi sysselsatt oss med lek, bokläsning eller sångstund och lillasyster hänger med, antningen på armen eller i babysittern. Ameah visar allt mer intresse för sin lillasyster och är ofta framme hos henne för att klappa, pussa, kramar eller mysa. Igår sken hon upp som en sol när hon själv skulle få hålla i Neliah, så fint. Våra skatter.
Neliah fjorton dagar.
9 Kommentarer
En ny liten individ har nu funnits i vår familj i hela två veckor och för var dag som går lär vi känna henne mer och mer. Hon är otroligt lugn och gråter sällan. Hon kan dock få till ett ordentligt gällt skri emellanåt och säger självklart till när hon är hungrig, vilket hon är ganska ofta. När hon äter gör hon det gärna från båda brösten och det är sällan det går tre timmar mellan amningarna för tillfället. Har jag tur går det två timmar men sen igår vill hon helst äta en gång i timmen. Neliahs första vecka i livet innehöll en hel del spyor, hon åt hetsigt och mycket men har nu fått in en fin teknik och har lärt sig att pausa. Hon spyr allt mindre men får dagligen upp lite av mjölken och ofta då genom näsan. Hon grymtar när hon både kissar och bajsar och ger ifrån sig världens sötaste ljud när hon gäspar ♥
De tre senaste dagarna har hon inte bara sovit hela dagarna utan har faktiskt varit vaken en del. Hon har stora nyfikna ögon och är alldeles fantastisk. Nätterna är hyfsade med undantag för de nätter hon vill äta varannan timme. Som tur är har vi inte uppleva allt för många sådana och det hoppas jag att vi ska slippa.
I måndags var vi på det första BVC- besöket där hon tittade nyfiket och undrande på Birgitta medan hon vägde och mätte. På sju dagar hade hon gått upp 200 gram och på elva dagar hade hon hunnit växa en centimeter på längden vår finaste N.
Ledighet, förskola och småprat.
4 Kommentarer
Dagarna går och nu är mina tre lediga dagar för denna vecka över. Vädret har vi, precis som förra helgen, haft väldigt otur med. I fredags var vi ihoppackade för en dag på stranden men när dom mörka molnen sakta men säkert drog in över oss var det bara att bege sig hemåt igen där picknick- korgen fick intas istället. Trist! Men trots halvdant väder har det inte gått någon nöd på oss, vi har umgåtts med många av våra favoriter och gjort riktiga fynd på P.O.P´s rea, både till Ameah och Skorpan.
Ameah är, efter idag, i princip redo inför förskolestarten i augusti. Jag blev igår påmind om att det faktiskt bara är en månad kvar så nu är både ett fleeceunderställ och ett ullunderställ inhandlat. Det som nu saknas är en vinteroverall och vinterkängor men det får helt klart vänta till i höst.
Annars har Ameah blivit ett riktigt litet bustroll som pratar mer än någonsin och det kommer flera nya ord varje vecka. Det senaste är puss och när det sägs ska det gärna pussas och vi är mer än villiga att ta emot dom. När Daniel inte är hemma har hon en bild på honom som hon står och tittar på samtidigt som hon säger "min pappa, min pappa, pussa" och så pussar hon. Så himla fint och mammahjärtat mitt smälter några gånger om ♥
Ameah, för en vecka sen, plockar och mumsar i sig röda vinbär.
Det är mycket nu.
1 Kommentarer
Sitter i skrivande stund på jobbet, veckans sista arbetsdag och den gick fort vill jag meddela. Trots en enorm längtan efter Ameah under dagarna är det grymt skönt att vara tillbaka på jobbet och när jag väl slutar skyndar jag mig hem och får ganska precis tre timmar med henne. Vi hinner äta middag tillsammans, bada, busa och kramas länge innan läggdags.
Flytten i söndags gick, efter att fyra hoppade av i sista sekund på lördagkvällen, bra. Grabbarna slet som djur och på två timmar var det klart. Nu lever vi i ett mer eller mindre kaos med kartonger överallt och ett kök som målas om. Det är dåligt med förvaring och därför är det svårt att komma någonvart med uppackningen men efter en sväng till IKEA borde vi kunna styra upp lite.
Med jobb, flytt och allt annat som flyter på i vardagen är det svårt, och helt bortprioriterat, att hinna med bloggen. Jag kommer självfallet att uppdatera vid varje ny graviditetsvecka för min egen skull men så mycket mer än så lär det inte bli framöver. Mer av mig ser man helt klart på Instagram (theresetornberg).
Massa kramar till er och jag hoppas att ni njuter av sommaren!
Flytten i söndags gick, efter att fyra hoppade av i sista sekund på lördagkvällen, bra. Grabbarna slet som djur och på två timmar var det klart. Nu lever vi i ett mer eller mindre kaos med kartonger överallt och ett kök som målas om. Det är dåligt med förvaring och därför är det svårt att komma någonvart med uppackningen men efter en sväng till IKEA borde vi kunna styra upp lite.
Med jobb, flytt och allt annat som flyter på i vardagen är det svårt, och helt bortprioriterat, att hinna med bloggen. Jag kommer självfallet att uppdatera vid varje ny graviditetsvecka för min egen skull men så mycket mer än så lär det inte bli framöver. Mer av mig ser man helt klart på Instagram (theresetornberg).
Massa kramar till er och jag hoppas att ni njuter av sommaren!
Ekorrn satt i vagnen
Packning.
0 Kommentarer
Ännu en helg har gått och nu även veckans första dag. De tre senaste dagarna har vi inte gjort så mycket mer än att rensa och packa. Lördagen gick dock smidigast då både mamman och pappan var hemma och kunde underhålla dottern. Gårdagen och dagen har jag och Ameah varit själva men hon har varit grym och hållt god min mest hela tiden. Ameah hjälper såklart till på sitt sätt. Hon drar i påsar, sliter ut innehållet och slänger ner i diverse kartonger. Skorna som jag nyss hade packat ner låg helt plötsligt utspridda runt om i lägenheten så ja, mer en ligist än en hjälpreda skulle jag nog säga. Men en extremt söt sådan.
Nu är det bara två veckor kvar till flytt och redan nu har vi kommit en bra bit på vägen. Självklart är det en hel del kvar men oj vad skönt det är att vara ute i god tid och slippa stress. När vi väl har installerat oss i 3: an har vi en stor uppfräschning framför oss. Alla rum ska målas/ tapetseras, köksluckor ska gå från grönt till vitt och även tak kräver en omgång med rollern och detta är inget jag ser fram emot. Speciellt inte med tanke på att både jag och D jobbar hela juli månad, ja bortsett från de dagar en av oss är hemma med Ameah och inte kan få mycket gjort. Oh well. Förhoppningsvis har vi fått ordning på torpet till Skorpan är här.
