Jag hjälper Neliah att ställa tillbaka ett ljus i sin lykta varpå Ameah är snabb på att också be om hjälp.

 

A: Mamma kan du hjälpa mig att öppna den här?

M: Ett ögonlick Ameah. Nu hjälper jag Neliah med det här och jag kan tyvärr inte göra två saker samtidigt.

A. Men du har ju två händer mamma?

Ameah gillar: Nära och kära, pedagogerna på förskolan och sin vapendragare William som hon spenderar fem dagar i veckan med på föris. Att vara med och laga mat eller baka är festligt och hon växer några osynbara centimeter för varje tillfälle. Hon och William är äldst på avdelningen och de har nu fått börja göra i ordning mellanmålet vilket är höjdpunkten på dagen. Ja förutom då mamma kommer och hämtar såklart. Efter mellanmålet håller hon stenkoll på klockan och vet precis vart visarna står när mamma kommer. Och när jag väl kommer vill hon aldrig gå hem och det bråkas varje dag så förskolan är med andra ord poppis. Och springer in till frukostbordet gör hon numera varje morgon utan att knappt säga hejdå till pappa.

 

Hon älskar böcker och biblioteket. Är det inte jag eller D som läser gör hon det själv och kan sitta länge innan hon tröttnar. Hon bläddrar och läser (det hon har memorerat) eller hittar på egna historier till bilden. Hon har även börjat hitta på egna sångtexter som hon gärna sjunger. Att spela spel är en annan sak hon gärna pysslar med en hel kväll och vill då att hennes lillasyster ska lägga sig tidigt så att hon inte kommer och förstör. Det är memory och Bamse- lotto som spelas så flitigt. Annars gillar hon att lägga pärlplattor, rita, pyssla med klistermärken och annat skapande. Att lyssna på Madisckens köttbullssång och springa några eller många varv runt mattan i rummet kan både hon och lillasyster (när hon inte behöver lägga sig tidigt för att låta A spela spel i fred) sysselsätta sig med så pass länge att de blir så yra att de tillslut ramlar omkull. 

 

Hennes favoritfärg är utan tvekan lila och skulle hon få välja skulle allt få vara lila, alla dagar i veckan. På förskolan behöver hon sällan visa hennes skapelser då allt målas i just denna, enligt Ameah, fantastiska kulör. Intresset för bokstäver har ökat och hon känner igen allt fler. A och N är dock de bokstäver som verkligen sitter. Något annat som just nu fascinerar är det här med att mat ger oss energi och att luft ger oss liv vill hon gärna att vi upprepar om och om igen. Att bilar behöver bensin och att vissa djur äter andra djur diskuteras också dagligen. 

 

Hon har alltid varit väldigt uppmärksam och har snappat upp det mesta vi säger och det fortgår. För några dagar sedan sa hon att Neliah säkert var fascinerad av blommor och under en promenad mot parken förra veckan var vi snart vid slutmålet. Enligt egen utsago är hon välmående och vis. Enligt mamma, ibland lite lillgammal.

 

Ameah gillar inte: När Neliah kommer och förstör (vill vara med och leka) eller när hon tar Ameahs saker. Att inte få som hon vill och det svarta på bananer är hemskt. Att tvätta och kamma håret utbryter gälla skrik och likaså när hon fåt vatten i ögonen. 

 

Ameah är: Snäll, omtänksam, blyg och försiktig. Uppmärksam, klok, avvaktande och såklart, helt fantastisk.

Om två veckor fyller vår stora tjej tre år och hon har många önskningar. Sedan i höstas har hon pratat om en cykel och vi sa att det kan du önska dig när du fyller år, när vi i alla fall går mot rätt årstid. Så ja, en cykel ska hon få. Alla som känner henne vet att lila är bland det bästa hon vet så vi har spanat efter en lila cykel, utan framgång dock. Men lila är inte allt hon tycker om, hon har även en stor kärlek till Mimmie och Musse och igår kom jag över en cykel med Mimmie- motiv på. Inte alls någon vacker syn enligt mig eller D men Ameah kommer smälla av när hon ser denna. Och vi som så sällan faktiskt skämmer bort barnen med materilla ting tycker att det ska bli ganska så fint att få ge henne det som hon så länge har trånat efter. Och när det kommer till kalaset har hon haft önskemål även där. Gärna ett lila sådant. Med fem ballonger. Fem lila ballonger. 

Vi hade länge förberett Ameah på att det snart är dags att säga hejdå till napparna och den första januari gjorde vi just det, sa hejdå. Självklart var tårarna många men efter en timme somnade hon med sin pappa bredvid sig. Sov gjorde hon sen hela natten och har sedan dess inte vaknat en enda natt. Tidigare har hon kommit upp var och varannan natt för att sova vidare inne hos oss. Så ja, om nätterna sover hon bättre men hon har varit ledsen om kvällarna, när det närmar sig läggdags. Hon tar sig om munnen och vill absolut inte sova. Ikväll satt jag dock kvar inne hos henne i några minuter efter att ha läst och sjunigt och då somnade hon utan tårar och prat om napp.

 

Och napparna då. Ja, dom gav hon till djurbebisarna i Aspuddsparken. Hon hade en lila och vit, den vita gick till lammbebisen och den lila till grisbebisen. Nöjd och glad var hon. Då. Till kvällen ångrade hon sig och ville låna en av Neliahs nappar. Såklart.

 

Jag: Ja.

Ameah: Och på sommaren sitter löven på trädena.

Jag: Ja..

Ameah: Men hur kommer löven upp igen?

Förra veckan firade jag och Daniel 10 år tillsammans och det gjorde vi i Warsawa. D överraskade några veckor innan med biljetter och hotell och det var såklart otroligt uppskattat. Men ja, känslorna var blandade. Jag var rädd för hur mycket jag skulle sakna barnen och orolig för hur dom skulle klara sig utan oss. Tankarna var många men vi kom iväg (och hade det fantastiskt) och flygresan, som jag oroat mig så inför, gick hur fint som helst. Jag som aldrig tidigare varit flygrädd och som alltid somnat innan vi ens hunnit lyfta hade en extrem ångest över just detta moment både på dit och hemvägen. Rädslorna har blivit många sedan jag blev mamma. Men ja, hur som. Barnen klarade sig såklart hur bra som helst. Dom hade sin fina farmor boende hemma hos oss och fick under tiden också besök av både faster och gammelmormor. Inget gnäll, bara glada miner och två små som somnade fint om kvällarna men efterföljderna av denna resa har dock varit enorma. I alla fall för Ameah som knappt vill att jag ska ta sovmorgon eller lämna rummet. Hon vill vara mig nära hela tiden och idag när jag kom för att hämta henne på förskolan satt hon och grät. Enligt personalen hade hon varit ledsen mer eller mindre hela dagen och sagt att hon längtade efter mig. Älskade, älskade Ameah. Som jag hoppas att den här perioden snabbt är över. 

Vår försiktiga, lugna, lilla tänkare. Älskade Ameah som varje dag, sen hon började på förskolan för ett år sedan, gråtit varje dag vid lämning, bortsett från ett fåtal gånger. Mammahjärtat har värkt varje gång och när vissa lämningar har varit värre än andra har jag skyndat hem för att bryta ihop lite jag också. Efter sommarens långa ledighet blev förskolestarten som en ny inskolning och det var nästan värre än vad det var för ett år sedan och ja, det har varit riktigt tufft. Efter att ha pratat om det förklarade hon för mig att hon ville vara ledsen eftersom hon inte vill att jag ska gå. Hon längtar efter mig om dagarna och vill att jag ska vara där med henne. Efter det kändes det aningens bättre men tårarna har bränt under ögonlocken trots det. Den här veckan hände det dock något. Måndagen var som vanlig, hon grät och jag gick hem. På tisdagen på väg mot förskolan berättade hon att hon blir så glad när Marie och Kajsa, som är hennes pedagoger, ler och att hon tycker så mycket om dem. Och ja, visst blev hon ledsen, sa att hon inte ville vara på dagis men hon grät inte. Onsdagen var likadan och så kom dagen, torsdagen. Hon tittade på Marie, sa att mamma kommer och hämtar mig sen, gav mig en kram och vinkade glatt av mig för att sedan promenera iväg med M. Och tårarna som nu rinner ned för mina kinder är istället för ångest fyllda av lycka och lättnad. 

Ameah gillar: Sin familj såklart, att busa med Neliah är fantastiskt. Och pappa är himla fin och när är han på jobbet får man höra många gånger att hon både längtar efter och saknar honom. Annars är fortfarande vattenlek mycket underhållande. Att bada, duscha och vattna eller att hälla vatten mellan hinkar, glas och annat. Att pyssla, skapa, måla/ rita är något hon älskar och det hon helst ägnar sig åt när hon är på förskolan. Parkelk där hon kan gunga eller åka rutschkana är att föredra och vill då sällan gå hem. Ja, listan kan göras lång. Icke att förglömma, böcker och sång! Favoriter på tv är Dora, Diego och Musses Klubbhus.

 

Ameah gillar inte: Att inte få sin vilja igenom eller när hon blir tillsagd. Flugor och insekter är läskiga även om det har blivit bättre nu när hon haft tre månader på att vänja sig.

 

Ameah sover: En eller ingen vila, det beror lite på när hon vaknar på morgonen. Är det före klockan åtta krävs en vila. Somnar för natten gör hon vid 20.00 ca och vaknar mellan 06.30- 8.30. Hon hade en lång period där hon kom upp nästintill varje natt och ville sova hos oss men detta händer alltmer sällan, knappt 1g/ v.

 

Ameah äter: Hon är fortfarande ingen storätare men äter bättre sedan vi tog bort vällingen i början på sommaren. Favoriterna är makaroner (helst stuvade), korv, köttbullar, fiskbullar och blodpudding. Och pannkakorna ska serveras med grädde. Gärna mycket! Annars älskar hon leverpastej, messmör, mjölk (vill sällan dricka annat), banan och GB sandwich och många sådana har det blivit i sommar.

 

Ameah kan: Räkna till 15, till 10 även på engelska. Kan sjunga refrängen till Mr Tamburineman och happy birthday. Hon kan även några enstaka ord på engelska där hon förstår betydelsen, som run, open och thank you. Allt tack vare Dora. Har lärt sig fler sånger, alfabetssången bl.a. Hon kan tala om när och varför hon är glad/ ledsen/ arg och vad som får henne att känna dessa känslor. Hon, han och antal sitter sen länge och hon kan dra slutsatser och förstår konsekvenser.

 

Ameah är: Glad, försiktig, eftertänksam, observant, klok, snäll och omtänksam.

Ameahs första sleepover var även Neliahs första natt ever, natten mot den nittonde oktober. Hon sov då hemma hos faster Linda tillsammans med sina kusiner och bästa farmor Nenne. I helgen kände vi att det var dags igen. Inte för att vi skulle göra något speciellt utan mer för sakens skull. Upplevelsen. Den här gång skulle hon sova hemma hos farmor och på dagen hitta på en massa skoj och skoj blev det. Även kusin Emma var med och dom hade busat som aldrig förr, besökt ett hunddagis ute i Nynäshamn där det bjöds på en hel del aktiviteter och bäst av allt, ett godisregn. Efteråt hade dom lekt i parken, fikat, matat farmos fiskar och myst med hennes katter. En perfekt dag.

 

När kvällen kom och Ameah insåg att hon skulle sova kvar blev hon dock ledsen. Hon ville inte ha sin välling och hon ville inte sova i farmors säng och hade sagt "mamma och pappa har lämnat mig hos farmor" mellan tårarna. Aj! Men efter att ha hämtat sig somnade hon till slut men inte i sängen utan i sin vagn och efter att ha snusat där ett tag lyfte farmor över henne till sängen och där sov hon sen till nio dagen därpå. Och en sådan sovmorgon var det länge sen hon bjöd på här hemma. Buseunge!

 

På morgonen hade hon sagt "jag saknar mamma" och varit lite ledsen men blev ganska snabbt glad igen och vid elva var jag där och kramades med henne igen. Ett helt dygn ifrån varandra och oj vad jag längtade efter henne men som D sa, kanske nyttigt för oss båda.

För en vecka sedan låg vi i sängen och sysselsatte oss med kvällsläsning. Ameah hade valt ut några böcker, bl.a Dora som är en ny storfavorit. I början av boken ska man räkna hur dörrar och jag läser högt; one, two, three varpå Ameah fortsätter "four, five, six" o.s.v. Daniel som låg och halvslumrade brevid öppnade snabbt sina ögon och kunde inte tro sina öron. Och inte jag heller! Tänk vad de kan utan att man vet! Helt otroligt. Hon går även runt och sjunger "happy birthday" och hade i tisdags, när en kompis på förskolan firades för sin födelsedag, grattat honom på engelska. Knasunge! Och intresserad som hon är vill hon nu ivrigt även räkna på spanska efter att hennes mormor testat om hon kunde uttala siffrorna från 1- 10 och ja, hon vill räkna även på ett tredje språk. Om och om igen. 

En tjej som tålmodigt väntar på att hennes nymålade naglar ska torka.

 

 

Ameah fortsätter att prata och pausar sällan. Hon använder sig allt mer ofta av hon och han istället för den. När hon pratar om sig själv säger hon fortfarande oftast Ameah men jag börjar komma in mer i hennes språk. 

 

Frågorna är många och dagligen undrar hon "vad är det mamma" eller "vad heter den mamma"? Konversationerna är på en helt ny nivå och hon kan prata om saker som har hänt för upp till sex månader sedan. Här om dagen när vi var ute och lekte och D hade lämnat jackan hemma kläckte hon ur sig; "pappa glömde du ta på dig jackan hemma"? Vi slutar aldrig att förvånas över vad som bubblar ur vår stora, lilla, tjejs mun och det är helt fantastiskt och så roligt även om öronen blöder fram mot kvällskvisten. Underbara unge!

Konversation mor och dotter emellan:

 

A- Titta mamma, där flyger två fåglar.

M- Ja, där flyger två fåglar Ameah.

A- Jaa.. Vi kan inte flyga mamma.

M- Nej det kan vi inte.

 

Ameah tänker sedan länga innan hon fortsätter; För vi har inga vingar.

 

Konversation far och dotter emellan:

 

A- Ameah vill åka skridskor med pappa.

P- Det ska vi göra någon dag.

A- Ja, när Ameah blir stor tjej, nu Ameah är liten tjej. Spela fotboll ska vi också göra när Ameah är stor tjej.

P- Ja älskling, det ska vi göra.

 

 ♥

 

 

Vanligt förekommande meningar från Ameah just nu är följdande:

 

"Ameah måste..." följt av vad hon i stunden önskar, eller "Ameah behöver..." och faller inte önskan in är frustrationen stor. Bestämd har hon alltid varit men nu skulle jag vilja säga att det är extremt och det kom i samma veva som trotsen. Hon testar oss väl ungefär hundra gånger om dagen känns det som. Och ja, det är minst sagt tålamodskrävande. Annars är det också väldigt mycket "Ameah kan själv" eller "Ameah göra själv".

 

På förskolan jobbas det mycket med tid och rum och hon har nu lärt sig vad igår, idag och imorgon innebär. Hon älskar barnprogrammet Musses Klubbhus och alla dess karaktärer. När pappan kommer hem från jobbet släpper hon allt och rusar ut till honom för att ge honom en stor kram. Finaste lilla pappagrisen, som vi älskar dig!

 

Ameah fortsätter i samma spår och gråter vid varje lämning. En gång lyckades dock favorit- pedagogen få henne på andra tankar då det skulle bäddas rent inne i vilorummet och Ameah ville så gärna hjälpa till att hon glömde bort att jag skulle gå. Speciellt ledsen har hon varit nu i vinter då dom varje förmiddag är ute på gården och leker och Ameah vill absolut inte vara ute! Redan när vi kliver av tunnelbanan börjas det, "Ameah inte vara ute, Ameah vara inne" och det hinner hon väl säga minst tio gånger innan vi hunnit fram och ska lämnas just ute. Det roliga här är att hon numera älskar att vara ute! Att gunga på katten, åka rutschkana eller hacka i snön med en spade är hur roligt som helst och när jag sen kommer för att hämta henne ska hon givetvis inte gå någonstans. Hon ser knappt åt mitt håll och jag kan räkna på en hand hur många gånger hon har mött mig med en kram i dörren. Istället rusar hon iväg mot någon leksak som hon vill att jag ska komma in och titta på och sen ska vi vidare till nästa och så håller hon på tills jag får släpa eller lyfta ut henne i hallen. Så trivs, ja det gör hon ju. Och kompisar har hon skaffat sig. Hon pratar ofta om W som är en pigg, glad och energisk kille som mer än gärna kramas och sover bredvid Ameah på vilan. Men vännerna E och L, två flickor som är i precis samma ålder, är favoriterna! Här om dagen fick Ameah bestämma själv om hon ville vara inne eller ute på förmiddagen då det var en inskolning på gång och A valde då såklart att vara inne. När jag sen kom på eftermiddagen fick jag berättat för mig att hon sen hade ångrat sig då E och L var ute och hon ville absolut då gå ut. Det är så fint att dom börjar upptäcka varandra.

Hon är inte bara ett litet minimonster vår fina Ameah, hon är ganska så fantastisk också. Helt underbar tycker vi såklart. Helgen som var gick i lugnets tecken då förkylningarna tagit över hemma hos. Igår var vi ute i några timmar och vi hann avverka tre parker innan det var dags att bege sig hemåt igen. Väl hemma rundade vi av med varm choklad och grädde framför Ameahs älskade Musses Klubbhus. En toknöjd tjej med andra ord som igår fick åka stjärtlapp för första gången, en hit. Under tiden sov Neliah gott i vagnen och vaknade lagom tills det var dags att packas upp ur vagnen. Fina ungar!

 

Många skratt blir det på en dag och igår fick vi oss många. Det kommer så mycket roigt ur damens mun och igår var inget undantag. Så för att minnas, Ameah 2 år:

 

-Jag och D klättar upp i en lekställning varpå A säger "Mamma, pappa, går det bra"?

 

Men det är inte bara skratt utan också stor fascination över hur mycket hon snappar upp och hur häftigt det är att se hur en  liten människa utvecklas och hela tiden lär sig. Och över viljan att lära sig.

 

- D på toaletten, A: "Pappa kissar" konstaterar hon till honom för att sedan omformulera sig till "du kissar". Sedan ser hon på oss båda med en frågande blick, "var det rätt"?

 

Och så lite frustration på det: "Mamma ta fram den den är lite trög" ,sagt irriterat när en leksak inte samarbetade.

 

Ameah fyllde två och det var som att någon knäppte med fingrarna och så förvandlades vår, ändå ganska så lugna tjej, till ett litet minimonster. Ett litet minimonster som tagit sin vilja till en helt ny nivå och som både verbalt & kroppsligt bestämt talar om för oss vad hon vill och inte vill. Vanligt förekommande meningar just nu är: "NEEEEEJ Ameah vill IIIIIIINTE" eller "NEEEEEEEJ, ta bort den"! Säger jag nej till något hon önskar, t.ex när hon vill ha napp och snutte dagtid, sprutar tårarna medan hon säger "Ameah vill ha det! Dumma mamma. Dumma lilla mamma". Mycket smickrande.

 

När ytterplaggen ska på, och då speciellt vid hämtning på förskolan, slänger hon sig fram och tillbaka samtidigt som hon skriker och knyter upp det jag precis har knytit. Vägen hem sen är numera alltid ganska kämpig. "Ameah gå. Ameah åka vagn. Ameah stå bräda. Ameah VILL". Och när hon får som hon önskar vill hon det inte längre. Hon tappar då ofta all sin spänst och sitter sen rätt upp och ned i backen.

 

Tålamod säger jag till mig själv. Tålamod.

Ameah har börjat vakna om nätterna och vill komma upp och sova vidare hos oss. Det började lite smått strax efter att Neliah föddes och då var det någon gång i veckan men numera är det mer eller mindre varje natt. Till en början tyckte jag att det var ganska jobbigt då vi kämpat för bra rutiner och ja, det är himla skönt att ha fungerande rutiner men det är inte allt. Varje kväll ser jag fram emot att höra hennes tassande fotsteg för att sen få se en yrvaken tjej som inte vill något hellre än att ligga nära och oj vad mysigt det är. Hon buffar in sig tills det tar stop och sen lite till, borrar in sig så mycket det bara går och vill sen ligga sked. Jag njuter av varje sekund jag får ligga henne nära och jag njuter så av att få höra hennes rofyllda andetag. Älskade storhjärta! Hon kommer inte alltid att vara 2 år och behöva eller önska den här närheten så ja, jag njuter. Njuter och älskar.

Världens finaste Ameah. Vi älskar dig så!

 

Ameah gillar: Sina nära och kära och är just nu väldigt pappig och myser gärna med honom länge innan läggdags. Annars älskar hon sitt rum och vill visa upp det för alla som kommer hit och där ska det lekas timme in och timme ut. Att läsa böcker, lyssna på musik och sjunga är något som hon länge gillat och att leka i sitt kök är en storfavorit. Musses klubbhus vill hon inte vara utan en dag och att bada går fortfarande hem.

Ameah gillar inte: Hon gillar fortfarande inte att bli lämnad på förskolan även om hon trivs väldigt bra där. Hon tycker att separationen är jobbig och blir vid varje lämning ledsen.Hon visar sitt missnöje varje kväll när det är dags att gå upp ur badet eftersom hon vet att läggningen är nära och vill såklart hellre stanna uppe med oss.

Ameah sover: Det varierar lite på läggningstiderna men allt som oftast blir det runt 19.30, aldrig senare än 20.00 och sen sover hon fram till 7.00- 8.00. Sen hon blev storasyster vaknar hon så gott som varje natt och vill komma och ligga hos oss vilket hon självklart får. Hon sover en vila om dagen och då mellan 1- 2 timmar.

Ameah kan: Så mycket! Hon fortsätter att prata en hel del och pratar dagligen i sexordsmeningar och sjuordsmeningar blir det bara fler och fler av. Hon härmar allt vi säger och är i princip aldrig tyst. Vi har tappat räkningen på hur många sånger hon kan och det räcker med att hon hör en sång 4- 5 ggr sen sitter den. Hon räknar till tio sen en tid tillbaka och ser hon nu tre hundar som är ute och promenerar kan hon numera göra detta konstaterande, ”mamma där är tre hundar”. Några av Ameahs favoritböcker kommer från Ingrid- serien och en av dom kan hon utantill och "läser" själv blad för blad eller så avslutar hon varje mening när jag eller annan läser.

Ameah är: Glad, busig, envis, bestämd och smart.